Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Från Goethes värld. Af Ellen Key. Goethehaus i Weimar. Med 9 bilder - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
ELLEN KEY.
mar, i det enkla hus, han lyckades göra
till sitt eget, och där hans lilla sofskrubb
och arbetsrum i all sin ytterliga, rörande
enkelhet äro helt bibehållna. Detta hus
med sin minnestafla: Här bodde Schiller
ligger endast några minuter från Goethes
hus, och man har ej mycket längre från
detta till de hus, där liknande
minnestaflor meddela, att i dem bodde
Wieland och Herder. På de platser, som
bära dessas namn, stå deras statyer; men
Goethes och Schillers gemensamma
min-nesstod står framför teatern ■— vid hvars
äsyn det rann mig i minnet, att Goethe
entledigades från sitt teaterdirektörskap
af Karl August, emedan han nekade att
—-på scenen släppa fram en dresserad pudel!
Nu står Goethe där i brons, höjd öfver
pudlarne, och håller Schillers hand fast
sluten i sin, medan hans ögon lugnt
blicka utåt, Schillers däremot uppåt
—-hvarmed skulptören afsett att symbolisera
den enes »realism» den andres »idealism».
Dessa distinktioner, hvilka redan Goethe
själf i lifstiden påpekade som bevis på
tyskarnes obotliga filisteri, ett filisteri,
som kom dem att gräla i oändlighet
om hvem som fått mest af den andre
och hvem som var störst, Goethe eller
Schiller, medan de i stället, menade Goethe,
»bort glädja sig åt att ha haft två sådana
karlar!»
Goethe har själf med ett enda infall
bättre kännetecknat olikheten mellan sig
och Schiller än alla deras kommentatorer,
när han, för att framhålla Schillers
öfverlägsenhet, påpekade, att denne alltid och
allestädes, natt som dag, på promenader
som vid tébordet, var uppe i idéernas
värld och aldrig lät störa sig af något
yttre, medan vi andra, sade Goethe, bli
störda, endast om vi oväntadt få se
guldskedar på våra tekoppar!
Man har här motsatsen mellan
tänkare-och konstnärsnaturen i ett enda drag.
Man är djupt tacksam att Goethe stör-
des af guldskedarne. Ty annars hade
han också saknat die glückliche
Sinnlich-keit, hvilken Schiller ansåg vara bland
hans främsta diktaregenskaper, och han
hade ej gifvit oss den lyrik, hvars plastiska
monument Heine rest i den enda raden:
Das Wort umarmt dich, während der
Ge-danke dich küsst!
Om det rika samlifvet mellan Schiller
och Goethe — som denne kallar sitt
lifs andra vår, då alla krafter gladt och
sida vid sida spirade fram, som när
frön och grenar slå ut i blom, —-
påminnes man framför allt i de
ofvannämda två små rummen, som utgöra
sammanbindningen mellan stora
våningen och trädgården. Båda hafva blå
väggar, och det större är särdeles gladt,
med en af Meyer målad antik fris kring
taket och taket själft måladt med naturliga
blommor och rankor, en
trädgårdssalsde-korering, som bildar en vacker öfvergång
till det nedersta lilla rummet, hvars
glasdörrar leda ut i själfva trädgården. Här
var Goethes hvardagsmatsal och hans
liksom Schillers älsklingsplats. Där sutto
ofta de båda vännerna ett par timmar
vid bordet — middagen intogs kl. 2 —,
samtalande vid de sötsaker och frukter,
Goethes mor och vänner visste vara
hans svaghet och därför rikligt försågo
honom med, samtal, hvarunder han,
Rhen-landets son, drack vin som vatten, utan
att någon någonsin såg honom få för
mycket. Var vädret vackert, vandrade
vännerna sedan omkring i trädgården eller
på en längre promenad. Aldrig, huru ofta
de än råkades, upphörde den friska
tjusningen af deras samvaro, och de hade
alltid svårt att skiljas. Sålunda var det,
när Goethe, själf sjuk, följt den sjuke
Schiller hem, som vännerna sågo
hvarandra sista gången vid Schillers dörr
den 30 april 1805. I denna
trädgård, där Schiller så ofta varit med
honom — en idealisk stadsträdgård, med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
