- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fjärde årgången. 1895 /
194

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Om sagans uppkomst och vandringar. Efter senaste forskningar af Johan Vising

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

20 6

JOHAN VISING.

o. a. d. vore något verkligt nytt. Men
i människans egen inre värld har
ingenting händt. Vi veta lika litet som
någonsin, hvarför vi äro eller hvad vi äro,
hvarifrån vi komma och hvart vi gå;
synvidden är lika inskränkt, begär och
passioner desamma, viljan lika bunden och svag,
moralen på det hela ej bevisligen höjd.

Det kan synas förödmjukande för
det beprisade människosnillet, att det är
så föga originelt och ej förmår föra oss
mera framåt. Men det är på samma
gång trösterikt för den, som har blott
enfaldiga tankar, att han ej är sämre än
andra. I själfva verket kan ingen tanke
tänkas så dum, att den ej varit i
tusen-dens hjärnor förut, ingen barnslighet
vara så meningslös, att den ej finns
öfver hela jorden. Det är t. ex. bra
dumt att tro, att en sak går efter
önskan, om man »nyser på den»; det har
man dock trott i Europa åtminstone
sedan de gamle romarnes dagar. Det
är barnsligt att föreställa sig, att en
spindel, som springer i vår väg, kan
bära vår lycka i sitt sköte; men det är
en allmän och uråldrig föreställning i en
stor del af världen. När barnen i sina
lekar utse någon att »stå», sker det t.
ex. med följande formel: Esike tesike
lonton tonton simone maka kuttere kaka
västan stilla lonton tonton pojs (jag är
ej säker på stafningen). Ingenting är
mera meningslöst, och ändock upprepas
det af otaliga munnar från Haparanda
till Ystad, ändock går det öfver hafven
— jag har åtminstone hört det från
andra sidan Bottniska Viken och
Östersjön. Troligtvis härstammar det
därifrån. Vi hafva alla en gång i tiden
ansträngt oss att lära oss vissa
förvrängningar af språk, att säga t. ex. för Jag
skall gå till dig i dag: Jalber skalber
gålber tilbei• dilber ilber dalber. Man
är verkligen ursäktad, om man föreställer
sig, att detta är något så afvita, att det

endast fanns till i våra odygdiga
pojk-hjärnor. Men en vacker dag upptäcker
man, att fransmännen på samma sätt
fördärfva sitt sköna språk, att de
allvarsamma tyskarne nedlåta sig till samma
pojkaktighet, att själfva de praktiskt
förnuftiga engelsmännen säga t. ex. Wiggery
youggery goggery wiggery miggery? för
Will you go zvith meP Ja, fortsätter man
sina undersökningar, skall man finna, att
denna gallimatias är ingenting mindre
än internationel, från Kina till Texas.

Det är i synnerhet på ett område
som man haft tillfälle att iakttaga, huru
stereotyp människoanden är, huru sällan
den finner något nytt, huru ofta den
repeterar sig; det är på sagans eller den
folkliga berättelsens område. Den där
roliga berättelsen om Tummeliten, som
med hötappen försvann i kons gap, som
seglade öfver sjön i ett nötskal, som tog
på sig sjumilastöflarne och hittade på
hundra andra lustiga knep, hvilka ryckte
vår barnafantasi med sig och torkade
bort våra strida, men lätt förflyktade
barnatårar, den gläder ock lappmannens barn
i den torftiga kåtan, den har hittat väg
till hvar italiensk fiskarkoja, den är den
lille hindupojkens förtjusning, den räcker
till för hela världen. Eller den där fabeln
om räfven, som ville komma åt korpens
ost och därför berömde hans vackra
röst, så att han började sjunga och
tappade osten — det finns knappt en vrå
af vänden, där ej ammor berätta den
för att tysta små skrikhalsar. Sä är det
med alla sagor folket berättar, det må
vara hvad man vanligen kallar folksagor,
d. v. s. med öfvervägande öfvernaturliga
element*, eller djurfabler eller folklifs-

* Vi ha i svenskan ej någon allmänt vedertagen
benämning för denna art af sagor, tyskarnes Marchen,
fransmännens contes mtrveilleux eller contes de fée;
jag har djirför för dessa sagor reserverat uttrycket
folksaga, följande några sparsamt redan gifna
föredömen (’t. ex. Nordisk familjebok, Saga.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:41:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1895/0218.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free