- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fjärde årgången. 1895 /
215

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Japan om våren. Af Astrid Næss. Öfversättning för »Ord och bild» från förf:s manuskript. Med 10 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

JAPAN OM VÅREN.

215

packad skara nedåt gatorna — det är så
äkta orientaliskt, så betecknande för det
japanska folklifvet.

De minsta danserskorna äro barn på
fyra till sex år och kallas musume. De
voro klädda som de skäraste, finaste små
lösryckta blomsterblad och några af dem
bjödo allmänheten te. Många af geishas
voro vackra — fina, egendomliga, rod-

krokiga, släpande granträden — bland
kanalerna, blommorna och de tysta
Buddha-bilderna tänkte jag på våra röksvärtade,
öfverfulla europeiska städer som på en
prosaisk verklighet — och när sedan alla
de små genomskinliga pappershusen lyste
i mörkret pä aftonen som stora lanternor
och kastade sina färgspelande reflexer
öfver templen och stenmonumenten, gri-

Tchus fa kanalerna i Tokio.

nande små skönheter i långa, groteska
kimonos.

Körsbärsfesten var det första jag såg
af det gamla mystiska Kioto, och den
kastar ovillkorligen ett gladt, poetiskt
ljus öfver mina minnen från tempelstaden
— men äfven den senare delen af mitt
uppehåll i denna kontrasternas värld står
för mitt minne som en märkvärdig
sagolik dröm.

Bland de låga bambuhyddorna och

pes man ovillkorligen af ett tvifvel, om
icke möjligen all västerns civilisation i
grund och botten är ett enda stort
missförstånd, ett århundrades missgrepp i
jakten efter framåtskridande.

Men jag måste sanningsenligt tillstå,
att man visserligen kommer på andra
tankar, när man något djupare intränger
i sakernas natur; och efter att en längre
tid hafva uppehållit sig bland örikets
inbyggare, längtar man svårligen tillbaka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:41:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1895/0239.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free