Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Herrgårdssägner. Efter skånska allmogeberättelser, upptecknade af Eva Wigström (Ave) - I. Råbelöf och Odersberga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Herrgårdssägner.
Efter skånska allmogeberättelser, upptecknade af Eua Wigström (Aue).
I.
Råbelöf och Odersberga.
/^Vdersberga gård, som nu hör till
herr-gården Råbelöf i Villands härad i
Skåne, var i gamla tider bara en liten
mager gård, och den var ingen bit
fetare, då en af våra krigiske kungar skänkte
den gården åt en af sina generaler. Hvad
denne herre egentligen bar för namn, är
icke så lätt att utreda, ty visserligen
kallades han Skytten, men detta kan godt
vara ett öknamn, när man betänker, hvad
den karlen har gjort.
Det var nämligen så, att då
generalen fick se, hvilken mager, usel jordbit
han fått af kungen, satte han sig i
sinnet att öka sitt område, till en början
med hela Odersberga by.
I den tiden fanns i byn en orimlig
mängd kråkor, som gjorde ohägn på
böndernas åkrar, snappade bort deras
små gåsungar och kycklingar samt
gjorde mycken annan förtret. Ty bönderna
hade då, förstås, inga skjutvapen, så
stråkfåglar af alla slag just kunde spela
dem på näsan, som man säger.
»Jag skall skjuta edra kråkor, godt
folk», föreslår då generalen, och
Odersberga byfolk tyckte, att det var en bra
och hederlig nabo, som kungen gett
dem.
Generalen försummade sig ej utan tog
sin krigarebössa och kom ned till byn.
Hej, så lustigt här nu skulle bli i alla
kråknästena!
Ja, lustigt blef där i byn, men på
helt annat sätt, än byfolket hade tänkt,
ty hur det nu än månde ha varit fatt
med generalens krigarebössa, så är det
visst, att där gick eld i bondgårdarnes
halmtak, då generalen sköt kråkor.
Hela Odersberga by brann af vid den
kråkjakten, men bönderna voro dock nu
icke armare, än att de kunde bygga den
upp igen. Och kråkorna de kommo åter
till sina forna bopålar.
Äter igen ville generalen vara så god
och skjuta stråkfåglarne; men nu skulle
det då icke gå så galet som sist, kan en
veta; men den där bössan måste visst
fått ovanor i krigen, ty åter sköt
generalen eld i byn så att den nedbrann i
grund.
Nu osade dock Odersberga byfolk
brändt horn, som man säger, i den nya
branden, och bönderna ville hellre ha
kråkorna till sina närmaste naboar, än
generalen, som nog var en vida värre
stråkfågel.
Ännu en gång byggde bönderna upp
sina gårdar, men hvad hjälpte det i
dessa tider att de bådo generalen att låta
kråkorna bygga och bo i fred; han gjor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
