- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fjärde årgången. 1895 /
250

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Johan Amos Comenius. Af Isak Fehr. Med 5 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

278

ISAK FEHR.

kom ändtligen till denna slutsats: »Jag
har alltifrån min ungdom märkt, att den
vanliga undervisningsmetoden är våldsam,
men hvaruti felet ligger, har jag icke
kunnat begripa. Då jag omsider skickades
af min konung, glorvördig i åminnelse,
såsom sändebud till Tyskland, rådförde
jag mig om denna sak med åtskilliga
lärde män. Och då det berättades mig,
att Wolfgang Ratich arbetade på en
förbättring af metoden, hade jag ingen ro
i mitt sinne, förr än jag träffat denne
man; men denne gaf mig i stället för
samtal en stor bok in quarto till att läsa.
Jag slukade denna lunta, och då jag
genomläst hela boken, såg jag, att han icke
illa blottade felen i skolorna, men de
botemedel, som han erbjöd, syntes mig icke
vara tillräckliga. Dina hvila på fastare
grundsatser; fortsätt» o. s. v. —Jag
svarade, att jag häruti hade gjort, hvad jag
kunde, men nu skulle öfvergå till annat.
Han sade: »Jag vet, att du arbetar med
ännu större saker, ty jag har läst din
Pansophice prodromus. Härom skola vi
tala i morgon; nu kalla mig de offentliga
göromålen härifrån.»

Då han dagen därpå med ännu större
stränghet ville undersöka mina försök i
pansofien, förutskickade han den frågan:
Kan du fördraga motsägelser? -— Det kan
jag, svarade jag; och just därför har denne
prodromus (visserligen icke af mig, utan
af mina vänner) blifvit förutskickad, på
det att man måtte erfara andras åsikter
och omdömen. Och om jag nu
medgifver sådana från alla andra håll, hvarför
icke af män med mogen vishet och
stor-sinnadt omdöme?

Därpå började han att bestrida det
hopp, som jag fattat att genom ett rätt
ordnadt studium af pansofien förbättra
förhållandena, i det han dels först
framkastade politiska skäl af högsta vikt, dels
sedermera den heliga skrifts vittnesbörd,
hvilka synas mot världens slut snarare

förutsäga mörker och ett sämre tillstånd
än ljus och förbättrade förhållanden. De
svar, som jag gaf på allt detta, upptog
han så, att han slutade med dessa ord:
»Jag tror, att hittills ingen kommit på
sådana tankar. Stå fast vid dessa
grundsatser, så skola vi antingen komma till
någon öfverensstämmelse, eller skall det
vara uppenbart, att ingen utväg återstår.
Men mitt råd är dock (tillade han), att
du först fortsätter att tjäna skolorna och
leda det latinska språkets studium till större
lätthet samt därigenom bereda en dess
jämnare väg för dessa viktiga studier».*

Ändtligen åtog han sig att utarbeta
en ny lärobok, som han efter många
svårigheter fick färdig år 1647. Under dessa
år hade han erhållit understöd från
Sverige och bott i provinsen Preussen för att
vara Sverige närmare. Denna bok
framställer hans nyaste metod att lara språk
och i första rummet latin.

Härefter begaf sig biskopen öfver den
lidande brödrakyrkan till dess hufvudort
Lissa för att verka för sin församling.
Han hänvände sig till de protestantiska
makterna vid den westfaliska
fredskongressen, särskildt till Sveriges, för att få
förvisningsdomen öfver sina trosbröder
upphäfd. Man vet ock, att kraftiga
försök gjordes från svenskarnes sida, men
förgäfves. Och förgäfves var ock det
upprop, som Comenius ställde till
Europas furstar: »I hafven mycket förstört, I
mäktige! Uppbyggen nu åter mycket!
Efterliknen häri Den, hvilken har i sitt
ställe insatt Eder som förvaltare af de
jordiska angelägenheterna, Han förstör för
att uppbygga, Han rödjer för att plantera.»
Man erinrar sig Rückerts djuptänkta ord:

\Vo Ivönige ein Land einnahmen,

Verwüsten sie’s, so weit sie kamen;

Gott heilt ein Herz, so weit er es nimmt ein.

* Ur en afhandling af E. G. F. Olbers i
Pedagogisk tidskrift för år 186S sid. 12.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:41:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1895/0278.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free