Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Litteratur. Émile Zola. Af Hellen Lindgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288
hellen lindgren.
framalstra ett nytt fullkomligare väsen.
Det förhållande, i hvilket en människa
träder till en annan eller till en idé, är
därför lyckligt i samma mån det skapar och
är fruktsamt. Hur mycket än de, som icke
reflektera eller som icke känna lifligt,
kunna stämpla ett sådant påstående som
mysticism, endast ett andligt eller sinnligt
driftlif, en förhoppning om att ur en
andlig eller kroppslig förening skall framgå
ett barn, en andlig eller kroppslig lifsfrukt,
endast detta ger känslan af att lefva, att
vara ett hjul i världsmekanismen, en faktor
i världsarbetet. Att denna alstringskraft,
denna glädje öfver afkomman, detta fysiska
och psykiska driftlif är innersta motiv till
lyckan, har ofta på ett rått och osmakligt sätt
af den naturalistiska skolan betonats, men
yttersta grunden till hennes framgång ligger
dock däri, att den vågat lägga denna
måttstock, produktiviteten, skaparkraften,
känslan af det lycksaliga i att göra något
reelt, att icke drömma utan vara något
och förmå något, som värdemätare på allt
mänskligt sträfvande. Lifvets konflikter och
förhållanden framträda därigenom i en annan
belysning. Duglighetssynpunkten blir den
förnämsta, icke den eleganta
värdighetssynpunkten. Enligt denna norm
klassificeras lifvets förhållanden efter sin förmåga
att motsvara fordran på lifskraft eller
kraften att skapa nytt. Underkända bli enligt
denna måttstock de korrektaste
förnuftsäktenskap i verklighetens eller tankens
värld, dessa där allt är upprepning, liflöshet,
andlig död, gillade bli enligt samma
värdering de till utseende mest omaka
föreningar, så fort där en nyskapning eller
växelverkan försiggår. Och individens eget
uppförande bedömes icke heller genast som
brott och skuld, så fort han bryter sig ut
ifrån något, som förefaller honom som ett
fängelse, fast det måhända kan tyckas
andra som en skyddsanstalt. Man skulle
kanske kunna jämföra förändringen i
åskådningssätt med skillnaden mellan
trädgårdsmästarens och naturforskarens syn på natur.
För trädgårdsmästaren är trädgårdens
inhägnade jordstycke ett heligt rum; den
planta, som icke trifves i den feta
trädgårdsmyllan eller med det behof af sol,
skugga, vattning och must som kamraterna,
är ett ogräs, en vanartig planta, som
opponerar sig mot trädgårdens regler; för
naturforskaren blir en mängd af dessa
bångstyriga ogräs, som ej trifvas med
kulturväxternas lifsvillkor, som välia sin jordmån
i besynnerliga förhållanden, lika intressanta
och viktiga som de mera regelbundna
plantorna; han ger individerna i
växtvärlden lika rätt till lifvets förmåner som den
naturalistiska författaren ger åt individerna
i människovärlden.
Hvad som dunkelt föresväfvade Goethe i
»Wahlverwandtschaften» och där tog en
sentimental och ej så litet omoralisk form, att
kärlekens natur låg i en hemlighetsfull
valfrändskap, det som Holberg humoristiskt
efter Horatius talade om, nämligen
naturen, »den Hex», som kommer tillbaka trots
alla utvisningsdekret, det har för den
moderna realismen blifvit det grundläggande
för verklighetsstudiet. För Zola har det
gällt att upptäcka naturlagens dragningskraft
och omotståndlighet. I sin polemiska
ifver har han framställt mycket som
förkonstling, som ej är det, mycket som natur,
som icke är det renaste uttrycket för
naturen, men i det han säger oss ligger
likväl alltid en fläkt af det stora universela
lifvet med dess friska mod att skapa genom
att förstöra. Ty förstöringen af det, som
är unket, murket och fallfärdigt, innebär
något af lifvets egen obarmhärtiga
barmhärtighet att ej skona det lifsodugliga till
nackdel för det lifsdugliga.
Hellen Lindgren.
Vignett ur »Le Revet, illustrerad af Carloz Schwabe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
