Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Brügge. Af Oscar Levertin. Med 5 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
336
oscar levertin.
meiska paradisets katedralport. Petrus
stöder deras stapplande, och fem änglar i
biskopsornat hölja dem med andlighetens
klädebonader. Men på loggierna öfver
katedralportens öppna dörrflygel och
helgonprydda gafvelfält stå skaror af ljusa
änglar och hälsa de saliga välkomna. De
sjunga och spela lustgårdens stjärnklara
morgonsång, och deras vingar och lockar
skimra mot flammornas flamma,
paradisets morgonrodnad.
Det är i denna komposition en hög
fläkt, en storformad blandning af
skolastik och religiositet, som om konstnären
inspirerats af Dantes paradis.
Ej mindre ståtligt är det först nyligen
afbildade triptykon öfver Kristus och
hans änglar, som i sekel lefvat bortglömdt
pä orgelläktaren till en spansk
klosterkyrka, och flera andra af konstnärens verk,
som rundt om i gallerierna fängsla med
sin ljusa och smältande harmoni, vunnen
utan uppoffring af innehållets djup.
Och dock, trots detta, är Brügge
Memlings stad. Den gamla legenden
berättade, att målaren efter slaget vid
Nancy kommit till staden, svårt sårad,
utarmad, nersölad af marodörlifvets nöd
och utsväfningar. Dä hade de goda
systrarne i Johannes-hospitalet i Brügge
gifvit honom hem och vård, och till tack
för kroppsligt och andligt tillfrisknande
hade han prydt kyrkan med sina
konstverk. Arkiven hafva tillintetgjort denna
legend, som för öfrigt ej stöddes af
något spår af hetsighet eller lidelsefull
ruelse i hans taflor med deras klara och
ogrumlade skönhetshelgd — och de gamla
papperen visa honom i stället som
burgen borgare i Brügge, ryktbar ej blott
som Flanderns, men som en af
kristenhetens.yppersta afbildare. Men i alla fall är
Johannis-hospitalet ännu den dag i dag
Memlings egentliga hem, det ställe, där
man har det rikaste stämningsintrycket
af hans konst.
Själfva hospitalet är märkligt
gammaldags, där det ligger i Brügges
åldrigaste gatuvinkel. För att komma till det
lilla museet går man öfver hospitalets
trädgård, en äkta medeltida örtagård, där
den blommar i det orörliga solljuset.
Svartklädda med hvita hufvor synas systrarne pä
sanden, både drömmens bleka
sömngån-gerskor med de sväfvande rörelserna och
ögonen så långt borta och de
resignerade och gladlynta, flamländskt fylliga
och skrattsjuka. Men på
blomsterrun-delen höjer solrosen sin längtansfyllda
prakt mot den låga, som förbränner,
passionsrosorna förblöda i hög offerfärg, och
krassen kantar det hela, blekgul och
högröd, lik och olik som människoöden,
alla med sin bäska . . .
I det lilla Memlingsmuseet vid denna
gotiska trädgård finnas ej mindre än sex
verk af mästarens hand och bland dem
i främsta rummet den flamländska
konstens dyrbarhet, det S:ta Ursula
helgade relikskrinet. Det har form af en
kyrka, på hvilkens väggar mästaren
berättat historien om Ursula och de 11,000
jungfrurna, en af de gyllene legenderna
om prinsessor i födseln vigda till
himmelsbrudens martyrium. Hon är dotter
till en kristen kung i Stor-brittanien och
själf fylld af uppenbarelsen. Dä hon
kommer till vuxna år, eftertraktas hennes
fägring och hennes hand af en hednisk prins
i Armorika, men hellre än att lyssna till
en kärlek, som hotar att fläcka hennes
renhet och tro, flyr hon ut i världen med
sina tärnor, vägledd af himmelska
visioner. Öfver Köln och Basel kommer hon
till Petri stad, och med sin hänförelse
rycker hon själfve Cyriacus, den åldrade
kyrkofadern, med, så han i hennes
sällskap besluter resa och utså det goda
sädet. Men de nå ej längre än till Köln,
då hunnerna föra både påfven och
Ursula och hennes tärnor till offerdöden.
Denna legend är det Memling — troligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
