Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Musik. Aulinska kvartetten. Af M. J.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
382
M. J.
Edvin Sjöberg.
någon gång föranleda ojämnhet eller
jäktande — hvad betyder det, så snart
begeistringen och talangen finnas? Lif är
hufvudsaken i konst som i natur, och att den
nybildade stråkkvartetten skötte sina vapen
med lif och lust och därtill ett relativt
mycket godt samspel, därför skola de ha
tack lika mycket som för själfva saken.»
Och i samma tonart lofordades de öfverallt.
Anslutningen från publikens sida var
ock sådan, att konsertgifvarne sågo sig
föranlåtna att utom den redan abonnerade
soaréen i februari, hvarvid uppfördes
kvartetter af Norman och Haydn samt Brahms’
kvintett, opus 34, ytterligare gifva en
dylik soaré i mars, hvarvid programmet
upptog en af Beethovens tidigare kvartetter,
Rubinsteins kvartett i c-moll, opus 17,
samt violin-sonat af Saint-Saëns. Orsaken
till denna framgång var nog till en god del
intresse för själfva saken, men, såsom jag
redan i förbigående framhållit, delvis äfven
af mer personlig art. Åtminstone var det
påfallande, i hvilken hög grad dessa soaréer
frekventerades af damer, aldrig förr hade
man kunnat märka ett så starkt intresse
specielt för kammarmusik ens inom den
mer musikaliska delen af hufvudstadens
fruntimmersvärld. Orsaken var emellertid
tydlig. Damerna funno den unge Tor
Aulin intressant, alldeles som de 7 år se-
nare råkade i hänförelse för hans franske
kollega Henri Marteau. Med ens blefvo
dessa soaréer åtminstone inom en mer
begränsad krets på högsta modet, och hvad
som förmodligen icke hade lyckats äldre
artister med samma kvalifikationer,
lyckades för denna unga fyrväpling. Offentliga
kammarmusiksoaréer i Stockholm voro nu
åter icke blott möjliga utan ingingo så
småningom i hufvudstadspublikens
musikaliska behof, och utgöra nu sedan länge en
oundgänglig del af vintersäsongens
ordinarie musiknöjen. Det länder den Aulinska
kvartetten till heder, att den sålunda
förstått icke blott att väcka ett öfvergående
intresse, utan äfven att stärka och stadigt
behålla en hastigt förvärfvad position.
Härtill kräfdes icke blott å alla händer
ett ihärdigt arbete, utan äfven all den energi
och omtänksamhet, den intelligens och det
goda musikaliska omdöme, som den unge
primarien strax visade sig besitta. Det var
han som bestämde programmen, skaffade
biträden, och det var först och sist äfven
han som ledde inöfningen. I intresse och
oegennyttig offervillighet (den pekuniära,
behållningen var understundom ringa,
aldrig stor) voro de unga kvartettspelarne
från början jämnspelta, så småningom blef
äfven i artistiskt afseende samspelet godt.
Att brister funnos, insågo de nog själfva,
och kritiken försummade — sin plikt
lik-mätigt — icke heller att framhålla dem.
Så klagades särskildt efter den andra
soarén ganska allmänt öfver en ungdomlig oro
i tempon och nyansering, som icke rä.tt
öfverensstämde med stilriktig uppfattning
af gamle fader Haydns kvartetter, af hvilka
en ofta spelad i c-dur (icke den med
kej-sarvariationerna) denna gång stod på
programmet. I sammanhang härmed kan i
förbigående nämnas, att kvartetten
sedermera genom flera lyckade och särdeles
pietetfulla utföranden af Haydn-kvartetter
tagit revanche för denna lilla motighet,
ehuru den visserligen icke ännu tycks känna
sig fullt hemma i den klassiska stilen.
Följande höst annonserade den
Aulinska kvartetten, såsom den numera äfven
officielt kallade sig, ett abonnement för en
serie af fyra kvartetter, något som
sedermera år för år upprepades, till dess
säsongen 1890—91 de årliga soaréernas antal
ökades till 5. Den fortsatte under tiden
med berömvärd ifver att framföra intres-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
