Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Hvad vi beundra i Dantes Komedi. Af Johan Vising. Med 5 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvad vi beundra i dantes komedi.
397
träffande bilder af hvad de skola
åskådliggöra; de äro dessutom så konstnärliga,
att de erbjuda alldeles originela och
oväntade sammanställningar, att de föra
oss in på lifvets alla områden, och att
de äro så väl utförda i detaljerna, att
de bilda taflor för sig, som hafva
rättighet att bestå såsom sådana och
nödvändigt ingravera sig i minnet, under det
att utgångspunkten, det genom liknelsen
afbildade, kan falla i glömska. Det är
oupphunna mästerstycken af naturscener
eller genrebilder, Dantes liknelser bjuda
oss. De visa, att om Dante hade gjort
till sin uppgift att teckna naturen, lifvet
och människorna sådana de äro, han
skulle hafva blifvit en af de ypperste
mästarne i den konsten.
Detta är desto mera beundransvärdt,
som natursinnet och studiet af människan
voro okända för medeltiden. För den
hade endast de teologiska och
spekulativa spörsmålen någon betydelse;
människan och den materiela världen endast
för så vidt de kunde indras däri.
Humanismen, som stod på hednisk-klassisk
grund, började känna någon dragning åt
naturen till; men ännu Cartesius kunde,
såsom uttryck för sin tids uppfattning,
förklara, att djuren vore blotta maskiner,
som ej voro värda människans intresse.
Det är ett enstaka och märkvärdigt
fenomen, när Cartesii landsman och samtida
La Fontaine så kraftigt i tanke och i
ord för djurvärldens och hela naturens
talan i sina fabler. Eljes märker man
icke någon djupare kärlek till eller
svärmeri för naturen förrän hos Rousseau.
Än långsammare utvecklade sig det
allsidigare intresset för människan.
Mänskliga tankar och passioner hafva väl i
alla tider varit de kardinalpunkter, kring
hvilka litteraturen vändt sig; men för det
lilla, det hvardagliga i människans värld,
för det hon har gemensamt med naturen,
för det hade man ej sinne. Shakespere
förstod det, och Cervantes såg det; men i
synnerhet var det den holländska
genremålningen som ställde det fram i ljuset.
Sedan har det ingått i de moderna
litteraturerna såsom deras viktigaste
innehåll: hvardagslifvet och småfolket,
fattigdomen och trashankarne hafva
undanträngt hofupptågen, hjältebragderna,
slotts-lifvet.
För allt detta lilla och förbisedda i
materiens värld hade Dante blick. Det
är känslan, medkänslan och godheten
som öppna den blicken. Den, som rätt
förstår människosjälen, skall af Dantes
uppmärksamhet på naturen och
människan, äfven i det, som är hennes lägre
lif, sluta sig till, huru oändligt mycket
känsla och godhet det låg i den till
utseendet barske florentinske
straffpredikanten.
Dantes ämne gaf ej såsom sådant
rum för naturskildringar och folklifsscener.
Det är mest i liknelserna de komma
fram, accessoriskt.
Han har observerat växternas lif:
»Som blomman, böjd och sluten, domnat hän
1 kylig natt, men, när sig dagen tände,
på stjälken lyftad öppnat sig igen,
så ock min kraft, som domnat, återvände.»
»Liksom ett löf, som böjer spetsen ner,
då vinden går förbi, och se’n sig höjer
af egen kraft, som upprätt ställning ger,
så, då hon talte, jag bestört mig böjer.»
In i djurens värld i synnerhet älskar
Dante att kasta sin blick; ej blott i de
höges och kändes, i lejonets och hästens,
men i de smås och föraktades, i lärkans,
i grodans, i myrans. Låtom oss se på
några af de yppersta af dessa
djurlifs-bilder i den brokiga växling, i hvilken
Komedien har dem.
»Som tranor, sjungande sin klagan, flyga
igenom luften, ordnade i rad,
så skuggor här med ständig jämmer smyga.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
