Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Horisonter. Inledning till en ofullbordad roman. Af Hilma Angered Strandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
horisonter.
405
kanske inte som herr skapet äro vana
vid —- men vi har gjort det så godt vi
kunnat — det är mycket svårt att få
hus här i Morton.
Professor Törnkvist uttryckte sig lugnt
och långsamt och icke med lätthet. Hans
ögon hvilade forskande på det unga
paret, medan han nu ledsagade dem upp
för en mörk trappa, belagd med
trasmattor, och öppnade dörren till ett lågt
rum, hvarifrån en glödhet luft slog till
mötes från en kamin, som fyllde upp en
femtedel af kammaren.
—- Här är varmt och godt, sade
professorn med samma tungsinta min och
ton, men dock med en anstrykning af
förnöjelse. Var nu så goda och gör sig
hemmastadda — garderoben här har
mamma lite saker kvar i — men om man
stiger upp på en stol och räcker sig fram,
så äro de öfre hängarne lediga–
Var nu så goda och kom och ät
kvälls-vard om en stund.
Så länge värdens steg ännu ljödo i
trappan, var det taktfullt tyst därinne.
Fru Hjelm hade stannat midt på
golfvet och bara stirrade på de hvita
väggarna. Det fanns icke mycket annat att
se på. En säng, två rottingstolar och
den kolossala, ytterst grant förnicklade
kaminen med hornrutor var ungefär det
hela. Hennes egen behagliga figur, iklädd
modern resdräkt med hög turnyr och
snäfva ärmar, en vid, schwungig hatt, som
tronade käckt öfver en vårdad lugg, och
gants de Suède ända upp till armbågen,
tog sig så komisk ut, där hon stod, att
hennes man brast ut i skratt,
— Erik — här dör jag! ropade hon
dämpadt, — teatraliskt.
— Asch, dör — bröt han af alldeles
samtidigt —- det gör du visst inte —
kom hit och titta på månen ett tag —
är det inte stiligt med den här slätten
alldeles utanför?
— Och ingen spegel! fortsatte hon
förtviflad i sin undersökning.
— Det ska vi köpa en för 10 cents,
när vi far in till Blue Point.
— Och titta på handfatet — här
spiller man ju ut vattnet, så litet är det
—- ingenstans att göra af tvål eller
borstar . . . och hvar ska man få vattnet?
Det ska jag väl gå och hämta själf–
i brunnen kanske?
— Det händer nog precis det, du!
— Och här ska man sitta — i tio
år — kanhända mer!
— Ja tacka du din milde Gud, om
du det får bara.
De skrattade båda — det var
alltsammans så orimligt, så aflägset.
— Jag begriper inte, att du inte kan
ta det skojigt alltihop, Mattis — jag
tycker det är ett riktigt äfventyr.
— Skojigt?! — Den mjuka munnen
försökte se ond ut — trefligt skoj — nej
men kaminen, Erik — hvad ska vi ta oss
till — vi steks ju — förstår du dig på
den?
— Inte ett dugg, tänkte Erik, men
gick ändå bort och öppnade och tillslöt
alla de besynnerliga små luckorna på en
slump med den påföljd, att kaminen
brann ännu starkare.
— Den går nog snart ut, och då får
vi så kallt som i Grönland, tröstade han,
och så gingo de ned till kvällsvarden.
— Ar inte fru Törnkvist frisk? —
fru Hjelm såg sig förvånad omkring vid
bordet, där de båda flickorna sutto vid
ena ändan orörliga och fientligt stumma,
och professorn hostade stilla förläget,
sedan han läst en lång bordsbön.
— M—n — joo — Mamma kommer
nog ned i morgon — var så god och
förse sig . . .
Förmiddagen därpå, sedan frukosten
ätits under värdinnans fortsatta frånvaro,
hade Matilda öppnat dörren ut till
gången, medan hon försökte ställa till litet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
