Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Greelyexpeditionen vid Kap Sabine. En tragedi från höga norden. Af Rudolf Kjellén. Med 10 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
greelyexpeditionen vid kap sabine.
4i7
De vände då mot väster rakt öfver
Grin-nellandet och nådde slutligen det
dessförinnan aldrig sedda polarhafvet på andra
sidan, där det skjuter in en djup vik (Greely
bay). Efter en högst mödosam hemfärd,
hvarunder också hungern för första
gången inställde sig, inträffade de äter i
lägret efter 40 dygns frånvaro. I midten
af juni voro de ännu en gång ute, på en
mindre rekognoscering åt nordväst.
Därmed upphörde operationerna för färdens
ändamål — och nu började bekymren
för expeditionens räddning.
Aret 1883 hade mycket mera is i
vattnen omkring stationen än det föregående,
och utsikterna till undsättning syntes
således nu mindre. Greely vågade därför
icke vänta terminen ut, utan bröt upp
med de sina den 9 aug.; om skeppet
kom, måste man ju möta det på vägen.
I lägret kvarlämnades ansenliga förråd
för möjligheten af ett tvunget återtåg;
och med proviant för 50 dagar
anträddes så i ångslupen och trenne småbåtar
den vådliga färden utmed stränderna
söderut. Det gick lyckligt och väl, tills
man kom in i Kanesjön ofvanför Smiths
sund; men här råkade man i besätt och
fick drifva med isen; det bar dock
fortfarande mot söder, och slutligen kom
land så nära, att man öfvergaf 3 af
båtarne för att släpa den fjärde i land;
två gånger slungades man af stormarne
långt ut i sjön igen; tredje gången, efter
fruktansvärda faror bland isstyckena, som
oupphörligt slogos sönder emot
hvarandra, lyckades man ändtligen komma
till stranden, ett stycke söder om Kap
Sabine. Det var den 29 september —
vinternatten stundade.
Nu berodde allt på hvad som kunde
finnas på udden; ty expeditionens egna
förråd, förstärkta från smådepoter, som
engelsmännen och Greely själf på
uppresan nedlagt på kusterna, kunde icke
räcka mer än 25 dagar till. Bud sändes
Ord och bild, 41de årg.
David L. Brainard.
alltså genast ditupp. De funno i en
varde underrättelser som förklarade
uteblifvandet af hjälpen; fjolårets fartyg hade
för isen icke kunnat taga sig upp längre
än till Smiths sund, och den stora
af-hämtningsexpeditionen med Proteus hade
slutat så, att Proteus strax norr om Kap
Sabine gått till botten och manskapet
haft möda att rädda sig; detta var nu
ett par månader sedan; på udden funnos
endast obetydliga förråd — allt i allt
proviant för 40 dagar.
Nu var ställningen med ens vorden
fruktansvärdt allvarlig. Till andra
stranden, där lifsmedel och skepp skulle
finnas och i hvarje fall infödingars hjälp,
kunde man ej komma för isdriften. Det
var intet val; man måste stanna där man
var och försöka att med
bråkdelsportioner och ett eventuelt jaktbyte hålla
lifs-gnistan kvar ännu en vinter.* Greely
* Hade icke vinternatten varit så nära, så skulle
Greely nu — enligt hvad han senare förklarat —
hafva begifvit sig nedåt stränderna till
Ellesmere-landet och därifrån ut på hafvet för att söka upp
nå Careyöarne, där stora förråd lågo kvar efter
den engelska expeditionen; där skulle han hafva
tagit sitt vinterkvarter. Vi anmärka detta, enär vår
27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
