- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fjärde årgången. 1895 /
440

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Svenskt familjelif i slutet af 1700-talet. Af Oscar Levertin. Med 16 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

434

oscar levertin.

erbjöd det också praktiska fördelar att
ej vara skrifven i staden utan i
Dande-ryds skeppslag. Villan tillhörde den rike
»discontdirektören» Küsel och låg strax
på andra sidan Djurgårdsbron, sedan
man passerat runnstycksporten, där
bropenningen erlades, med utsikt åt
hofstå-ten vid Friedrichshof, åt gärdet med dess
trupper och den landtliga stillheten i de
löfrika skogsdungarne fram mot
Rosendal. »Själfva vikens lugna bräddar»,
skrifver en vän i det gjörwellska huset,
berömd som svensk naturskildrare, C.
Linnerhjelm, »prydas af vackra ansenliga
löfträd, ömsom på högre, ömsom på
lägre stränder, som variera af frodigt
gräs, ekrika kullar och den vackra
svigtande vassen». Då som nu var punkten
en af de vackraste i Stockholms
omgifningar, ty är icke Djurgårdsbrunnsviken
den förverkligade bilden af den ideela
stockholmsnaturen? Se den en
sommardag med evigt skiftande dagrar och
dallrande vatten, med blå himmel af ljus
ycka, öfver hvilken det lätta vemodets
sommarskyar segla. Eller än hellre se
den en tidig majkväll, när träden blott
hafva knoppar och grenverket tecknar
sig mot det vårlätta aftontöcknet med
en nästan artificiel finkänslighet — som
på en teckning i sepia —- kring denna
vattenyta, som är den spegel, i hvilken
den stockholmska våren helst ler mot
sin egen rodnad.

Här ute på Bellevue, eller som
stället förtroligt benämndes Torpet, hade
gjörwellska familjen tillbragt sina
händelserikaste år. Här hade sonen vuxit
till yngling och döttrarne till ungmor.
Här genomlefde man under växlande
lycka årens almanackor, från julgranens
fest till midsommarstångens, då Floras
barn på ängen intill sköflades, och
fönster och svalar lyste »af gröna löf och
Vergiss mir nichten». I trädgården var
pprest ett verkligt litet vänskapsaltare,

för hvilkets heliga eld mor och döttrar
voro prästinnor, och till hvilket husets
talrika vänner fördes för att afgifva eder
och löften. En förtrogen i huset —
»lilla Martin» — hofgravören, målarens
broder, hade också ritat af det och hängt
det på väggen som en votiv-tafla åt
Captensuddens lärer och penater från de
många besökarne. Ty de flesta af det
dåtida Stockholms vittra och lärda män
hittade vägen till Captensudden, och
särskildt gällde detta två kategorier:
historia och idyllici, häfdaforskare i stort
och smått, och »känslofulla och sköna
själar», vare sig de modellerat sig efter
Charles Grandison, Yorick eller
Saint-Preux. Lägger man härtill en vid krets
af vänner genom blodsband, naboskap
etc., får man den föreställningen, att
»Torpet» var en allt för anspråkslös be
nämning på det gjörwellska hemmet.
Det är dock ej fallet. Vi öfvertyga oss
lätt därom genom att stiga in. Det hela
är knappt mer än halft en villa, halft ett
större trädgårdshus .. . Från parterren
med sin rosenspalier, å hvilken husets
döttrar bröto rosen för sitt skärp eller
sin bröstbukett, trädde man in i en
enkel sal, kring hvilken husets största rum
lågo. På ena sidan fann man »söta
mors» förmak med de vackraste
möblerna af det enkla bohaget — ljust cretonne
eller möjligen siden, mjukt svängda
karmar, gravyrer mellan de buktiga
speg-larne. Pa andra sidan Gjörwells stora
biblioteksrum, där hans bokskatter, ehuru
ej längre hans egendom, dock genom
baron P. Alströmers ädelmodiga
arrangemang förvarades. Där voro väggarne
klädda med böcker, manuskriptkartonger
och i särskilda skåp de gjörwellska
bref-och handskriftssamlingarne, den alltjämt
växande »Collectio Gjörwellianan. När
den gamle utgifvaren satt i sin gröna
länstol och arbetade, kunde han under
pauserna vid korrekturläsningen eller be-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:41:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1895/0482.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free