Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Litteratur. En dansk bok om svensk litteratur. Af Karl Warburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en dansk bok om svensk litteratur.
477
gängesvänner eller gör sig till organ för en
viss inhemsk fraktions åskådningssätt,
såsom i viss mån fallet var med de danska
män, hvilka i århundradets början hvar i
sin riktning skildrade våra litterära
förhållanden (Kragh-Höst och Molbech), men hos
hvilka man märkte sufflörerna. D:r Vedels
bok åter tyder på, att det är djupa
rottrådar som binda honom vid svensk
odling, och att han sett saker och ting med
egna ögon. Och när så är förhållandet,
kan ju t. o. m. utländingen äga vissa
förutsättningar att stundom bedöma litterära
egendomligheter mera oförvilladt än vi
själfva. Det är liksom när en utomstående
betraktar en familjs hemlif och vanor. Det
rinner mig i hågen, att jag hort talas om
en person, som aldrig märkt att hans mor
skelade, förr än en främling gjorde honom
uppmärksam härpå ; han hade vuxit upp i
tron, att just de ögonen voro normala. Så
går det med många af våra litterära
barndoms- och ungdomsintryck.
Också säger sig d:r Vedel ha lagt an på
att med en utanförståendes öfverblick och
förutsättningslöshet få fatt i några stora
linier af sammanhanget och utvecklingen
inom svensk diktning och uppdraga dem
så klart och kort som möjligt.
ijs
»Svensk romantik» kallar han sin bok.
Titeln är visserligen icke fullt uttömmande.
Boken bär namn efter midtelbilden —
alldeles som gamla altartaflor — oaktadt äfven
flygelbilderna påkalla uppmärksamhet. Dessa
äro å ena sidan den gustavianska tiden
ända fram till 1809 med dess olika skiften
och skeden, som utgöra »romantikens»
bakgrund; å andra sidan de nya liberala
strömningar, hvilka te sig efter romantiken och
som återverka på flere dess målsmän,
antingen frånstötande eller eröfrande. De
senare strömningarna äro dock blott
skisserade, under det den förra tiden, just
emedan den bildar bakgrunden för bokens
egentliga ämne, är utförd mera bredt och
ingående. I öfrigt får ordet »romantik» icke
fattas så ensidigt, som ofta fallet är i svensk
litteraturhistoria, då man stundom låtit blott
fosforisterna bära detta namn och icke
medräknat t. ex. så afgjorda romantici som
Geijer och Afzelius eller Stagnelius och
Almqvist, därför att de ej hörde till
»skolan». Författaren lägger med skäl mindre
Valdemar Vedel.
vikt vid denna »nya skolas» polemiska
uppträdande än vid de drag af ny skola
eller rättare af ny anda, som möta hos
olika riktningar; i den förut akademiske
Wallins psalmer, i fosforistmotståndaren
Tegnérs diktning, i Geijers skaldskap, historia
och politik, i Atterboms lyrik, i
Hammarskölds kritik, i Stagnelius’ mystik såväl som
i Almqvists törnroslif och revolutionära
hugskott.
De medaljonger, författaren utfört af den
gustavianska tidens män, äro väl träffade;
stundom gifna i en lätt, nästan novellistisk
ram, såsom t. ex. presentationen af
akademi-sterna vid invigningshögtidligheten. En
särskild uppmärksamhet förtjänar
karakteristiken af Bellman, där författaren bakom
»rokokon» framhäfver Karl XII:s-draget i
Bellmans diktning (ungefär samtidigt med att
Richard Steffen i en afhandling betecknade
B. som »vår storhetstids senfödde sångare»)
och anmärker att Karl XII och det som
Heiberg kallade det dityrambiska i Bellman
innerst vore i släkt. *
Hvad för öfrigt den gustavianska tiden
* Förmodandet, att Bellmans prosa skulle rönt
inflytande från Claudius »der Wandsbecher Böte», hvars
betydelse, såsom flerestädes framgår, förfin skattar
mycket högt, hade tarfvat påvisas något närmare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
