Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Hafsmannen. Af Tor Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hafsmannen.
Af Tor Hedberg.
Med händerna under nacken, ögonen
skyddade för solstrålarne af det öfver
pannan fallande, våta håret och det breda
bröstet glänsande i vattenbrynet liksom
en af vågorna öfverspolad klippa, gled
han sakta fram på hafvet. Vinden sof,
men hafvet rörde sig i långa dyningar,
på hvilkas sluttningar solen lekte. De
gungade honom makligt, slogo sakta
sorlande mot hans kropp och vätte skägget
kring hans mun, på hvars tjocka, röda
läppar ett lättjefullt leende hvilade.
Stundom lyfte de håret från hans ögon, hvilka
sorglöst speglade den oändliga blåa
stillheten.
Solen brände. Då huden på hans
ansikte och bröst blef torr, och små,
glindrande saltkristaller började afsätta
sig i hans hår, vältrade han sig makligt
rundt i vattnet och återtog så sin förra
ställning. Ibland slog han ett slag med
den fjälliga stjärten, hvars fenor ljudlöst
rörde sig i det genomskinliga vattnet.
Då sköt han fart, så att vattnet porlade
längs hans glatta kropp, och det bildade
sig en fåra efter honom, som snart åter
utplånades af vågorna. Och då farten
saktade och slutligen alldeles upphörde,
reste han sig ett ögonblick upp i
vattnet, lät sina blickar spejande glida öfver
den blåa kretsen, hvars medelpunkt han
var, och sjönk så ner igen.
Så dref han länge, medan den
glödande solen långsamt sänkte sig från
zenith. Tiden tycktes stå still, lättjefullt
vaggande af och an liksom hafvets
dyningar. Ett par gånger gäspade han af
salig leda.
Plötsligt hörde han ett hastigt
annalkande sorl och såg en fena skära
vattenytan icke långt ifrån honom. I nästa
ögonblick kom en delfin framilande,
hoppade med ett lekfullt skutt öfver honom,
och fortsatte sin väg. Han blinkade
ofrivilligt till och hade knappt hunnit
åter öppna ögonen, då han såg en
andra delfin glänsa i luften ofvanför honom;
så en till och ännu en, i en lång rad
kommo de framilande, hoppade öfver
honom och stänkte salta droppar i hans
skrattande ansikte. Men den sista
hoppade för tidigt och kom ner tätt invid
honom, så att han kände hans hala kropp
glida öfver bröstet. Blixtsnabbt sträckte
han sina armar för att gripa honom, men
fick ett kraftigt slag af stjärten och såg
honom försvinna efter sina kamrater.
Det glänste till i hans bleka ögon,
han kastade sig hastigt rundt och
började förfölja delfinerna. Han såg deras
ryggar glänsa i vattenbrynet; stundom
hoppade de, den ene efter den andre, i
en sirlig båge upp i luften, glänste till
och försvunno, för att så åter dyka upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
