Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Unge Jeppe. Ett första utkast af Georg Nordensvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
546
georg nordensvan.
Ture.
Var du lugn, gosse, jag har sett
öfverklass-matadorer i hvitögat förr. Mig lura de inte. Och
inte är jag den, som låter mig fångas, det vet du.
Vet du inte? Det kunde nog hända, att de ville
locka mig att gå deras ärenden, köpa mig. Sa’ du
något?
Skuggan.
Nej, jag sa’ ingenting. Jag bara hör på dig.
Ture.
Ja, hvar var det jag var? Jag känner dem. Låt
dem komma och försöka. Låt dem söka värfva mig
för några listiga anslag mot folket, mot oss,
framtidens soldater, och jag skall låta dem veta, hvad
de gå för. Hvad samhället beskyddar, det är deras
intressen, därför är samhället den stora brottslingen,
och att kullkasta detta samhälle, att utrota det från
jorden är således målet för hvar och en vän af
rättvisa och af jämvikt. Hva’ sa’ du?
Skuggan.
Det är som jag alltid sagt: det är bara öfning
som fattas dig.
Ture.
Ja, tala, det kan man. Men handla! Jag är inte
belåten med våra förare, de uträtta för litet. Jag
har verkligen ännu inte rätt klart för mig, hur vi
proletärer böra handla för att vara praktiska. Det
fattas sammanhållning. Om jag hade pengar, mycket
pengar, jag skulle organisera de rättslösa, jag skulle
använda hvarje öre för demokratiens sak. Tror du
inte?
Skuggan.
Visst tror jag det! Jag önskade, att jag finge
se det också!
Ture.
Du ska’ få se det! — — Hvad jag är för en
fantast, min inbillning skenar i väg med mig, så jag
nära nog trodde, jag hade de där pengarna.
Notarien
(,kommer in, i sällskapsdräkt).
Se där är han ju, nå det var bra! (Räcker fram
handen.) Gamle Tusse, så roligt att se dig!
Ture
(orörlig).
Jag heter inte Tusse, och jag vet inte, att vi
druckit brorskål.
Notarien.
Ä, sjåpa dig inte, Lotta! Ha vi inte lekt jägare
och hund och allt annat på farsgubbens gård i
världen ?
Ture.
Jo, då dugde husdrängens son till kamrat åt
husvärdens.
Notarien.
Nå hade vi inte roligt, hva? Jag vet inte, att
vi behöfva skämmas för att vi haft roligt
tillsammans, när vi voro pojkar. Och om vi sedan fördes
åt olika håll .. .
Ture.
Ja, jag kom på fabriken och blef arbetare.
Notarien.
Och jag kom på studentfabriken, och så blef jag
slaf, slaf du åt byråkratien, du! Jag vet inte, hvarför
det skulle hindra mig att skaka tass med min gamle
lekkamrat, i synnerhet när jag träffar honom under
så extraordinära och så glädjande omständigheter
som nu. Jag vill vara den förste, som lyckönskar dig.
Ture.
Hvad är det fråga om? Står ni och drifver med
mig?
Notarien.
Här ha vi generalkonsuln.
Generalkonsuln
(gammal, ärevördig man, vänlig och artig).
Ursäkta om jag låtit vänta på mig.
Ture.
Hvad gör det — det var ju bara jag, som fick
vänta!
Generalkonsuln
(/ugn och förbindlig).
Jag fick nämligen själf vänta på papperen, och
jag ville af lätt insedda skäl kunna styrka mitt
meddelande medelst officiela dokument. Det är ju herr
Ture Petterson? Född i Stockholm, Katarina
församling, den första maj 1867.
Ture.
Det stämmer. Men —
Generalkonsuln
(till Skuggan).
Och min herre?
Ture.
Det är min skugga.
Notarien.
Hade han ingen skugga, så vore han ju intet
ljus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
