Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboken. Bilaga till Ord och Bild - N:r 2, Februari - Musik. Operan. Konserter. Af E. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dagisoken.
6l
MUSIK.
Operan.
Norma, Vännen Fritz, Figaros bröllop i ny
uppsättning och Tannhäuser med fru Ellen
Nordgren-Gulbranson som Elisabet — se där
hvad den närmast förflutna tiden haft att
erbjuda af nyheter å den kungliga sångscenen.
Den förstnämda operan är nu redan åter
nedlagd, men reprisen af detta Bellinis melodiösa
och dramatiskt fängslande verk var dock i
flera afseenden ganska intressant. Fru
Östberg firade i titelpartiet en verklig triumf
och gaf ett lysande prof på sin eminenta
förmåga som koloratursångerska. Fröken
Labia, som fått sig Adalgisas ganska
fordrande sångparti anförtrodt, föreföll ingalunda
besvärad af att hafva försatts i den för denna
sångerska, efter hvad man skulle tycka, något
prekära situationen att behöfva sjunga
koloraturduetter med fru Östberg. Publiken var
som vanligt synnerligen välvillig och
applåderade lifligt, så att fröken Labia ur denna
synpunkt hade allt skäl att vara nöjd. För
öfrigt torde det relativa medgifvandet böra
göras, att den unga italienskan sällan lyckats
så väl å vår seen, som i Adalgisas roll. Herr
Söderman var förträfflig som öfversteprästen
Orovist, hr Bratborst mindre lycklig såsom
Pollion.
Mascagnis opera Vännen Fritz mottogs vid
premieren med jubel och har sedermera
hållit sig ganska bra uppe, om ock dess
framgång, frånsedt premieren, knappast kan göra
skäl för annan benämning än en succés
d’es-time. Saknande nödig lifaktighet och
rörlighet i det dramatiska underlaget och till stor
del i följd häraf lidande en ganska påtaglig
brist på inspiration i den musikaliska
behandlingen af ämnet, och specielt på den rikedom
af vackra, lättfattliga och friska melodier,
som gjort Cavalleria rusticanas storartade
framgång, äger Vännen Fritz endast få
förutsättningar att kunna intressera mer än vid
ett första eller andra åhörande. Det
utförande, operan fick, var, om ock ej det bästa,
dock på de flesta händer synnerligen
förtjänstfullt. Herr Ödmann har så småningom
sjungit sig in i titelrollen och utför den numera
på ett synnerligen tillfredsställande sätt.
Su-zels roll har varit anförtrodd dels åt fröken
Holmstrand, dels åt fröken Frödin; den
senare, som till följd af den förras indisposi-
tion, på kort tid inöfvade partiet, återgaf
detsamma på ett sätt, som tillvann henne
såväl publikens som kritikens enstämmiga
erkännande. Fru Lindens zigenarpojke var en
prestation af högt konstnärligt värde, något
som, ehuru ej i lika hög grad, kan sägas
äfven om herr Södermans återgifvande af
rabbinens roll.
I Figaros bröllop hade herr Lejdström
öfvertagit grefve Almavivas parti, medan
rollbesättningen i öfrigt ej; erbjöd något nytt.
Herr Lejdström äger tvifvelsutan åtskilliga
betingelser för att blifva en duktig
operasångare, och de fördelaktiga omdömen,
hvarmed han i anledning af sina föregående
mindre betydande roller hugnats, jäfvades visst
icke af det sätt, hvarpå hans Almaviva
framställdes, om ock såväl spel som sång helt
naturligt röjde en ej obetydlig omogenhet.
— De nya och dyrbara dekorationerna till
andra och tredje akten väckte ett visst
uppseende, ej minst bland dem, som ej äro
okunnige om operans långt ifrån goda
ekonomiska ställning, och som därjämte hafva
klart för sig, att Figaros bröllop väl mindre
än de flesta andra operor kräfva någon lysande
utstyrsel för att ändock göra sig till fullo
gällande. — Fru Gulbransons gästspel å vår
sångscen har, då detta skrifves, helt nyligen
tagit sin början. Så i vokalt som dramatiskt
hänseende är den värderade konstnärinnans
Elisabeth en prestation af högt värde. Den
mäktiga rösten med sin varma timbre, det
musikaliskt känsliga och tekniskt fulländade
föredraget och det konstnärligt behärskade
men samtidigt genom sin innerlighet gripande
spelet — allt samverkade till ett resultat, som
väl i denna roll knappast torde hafva å vår
seen uppnåtts af någon före fru Gulbranson.
Konserter.
En hel rad af sådana har man att anteckna
från den gångna månaden. Jag anmärker i
främsta rummet Andreas Hallens musikaliska
soaré å Vetenskapsakademiens hörsal, därvid
man fick tillfälle att göra bekantskap med
en hel samling af denna begåfvade
kompositörs produkter inom olika musikbrancher.
Vidare tredje kammarmusiksoarén, därvid Sten-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
