Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboken. Bilaga till Ord och Bild - N:r 3, Mars - Teater. Stockholms teatrar. Af E. G.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dagisoken.
TEATER.
Stockholms teatrar.
K. operan.
Mars 6. Don Juan. Opera i 4 akter af Mozart
(repris).
j 8. Vilhelm Tell. Opera i 4 akter af Rossini.
» ii. Hamlet. Sorgespel i 5 akter af W.
Shakespeare. (Uppförd af herr W. Engelbrecht
och sällskap.)
Södra teatern.
Febr. 19. Gräshoppan. Fars i 1 akt af Gustave
Schepanek. Öfvers, af Frans Hedberg.
Neckens dotter. Fars i 4 akter af Joseph
Dasch.
Vasateatern.
Mars 5. Vasariddare. Vådevill i 3 akter af
Harald Molander. (Handlingen fritt efter
>Décoré» af Meilhac.) Musiken
arrangerad af B. Halidén.
> 14. Lille Eyolf. Skådespel i 3 akter af
Henrik Ibsen. Öfvers, af G. af Geijerstam.
(Uppförd af herr A. Ranft och sällskap.)
Den s. k. De oberoendes anonyma
utställning, som nyligen pågått i Konstföreningens f. d.
lokal som appendix till den anonyma
utställningen, har från kritiks och allmänhets sida
mötts af en enhällig förkastelsedom, och alla
hafva enats om, att dess största värde är
ramarnes hopräknade realisationspris. Vi hafva
nyligen i Stockholm bevittnat en
teaterföreställning å k. operan, hvarvid denna
utställningsidé upptagits; konstverket hade
visserligen ej passerat någon jury, men bar dock
det rättvist refuserades hela prägel, en stor
del af de exponerande artisterna visade sig i
sanning »oberoende», och ramens, d. v. s.
själfva styckets oförvanskliga renässanssniderier
och äkta förgyllning skriade en högljudd
protest i konstens, smakens och traditionens namn
mot det sätt, hvarpå William Engelbrecht
uppförde William Shakespeares Hamlet den 1 1
Mars 1895. Fru Anna Lisa
Hwasser-Engel-brecht är en intelligent skådespelerska och har
af de betingelser för scenisk konst, som
naturen förlänat henne, ännu kvar sitt vackra
organ och sin förträffliga diktion, men för
resten hyste denna »utställning» endast en
liten genretafla, som ej saknade sin förtjänst:
herr Borgströms dödgräfvare, som var ganska
saftigt gjord i riktig stil och ton. Dessa
bägge prestationer kunde man tänka sig äfven
på en annan, jag höll på att säga allvarligt
menad Hamlet-representation, något som icke
alltid var så lätt med de andra. Herr
Engelbrecht gaf den dramatiska litteraturens
kanske rikaste och djupaste roll flackt och
ytligt, med precis samma förtjänster och fel,
som återfinnas i alla hans roller, och för
hvilka det är banalt att upprepa beröm och
klander: ett vackert organ och ett prydligt
yttre, men för mycket klingande malm och
ljudande bjällra, för mycket rusning o. s. v.
Herr Borgström hade som Polonius en
högeligen olämplig mask, men räddades för resten
af sin totala brist på kunskap om rollens
yttre form från att förstöra något af dess
innehåll; herr Borgström stod blott på scenen
och tog sig i höjden af konfusion om
hufvudet med bägge händerna, under det 3 å 4
sufflörer i luckan, i kulisserna och på scenen
hviskade, hväste, skreko hans repliker, och
publiken skrattade och — applåderade. Det
är de älskvärda stockholmarnes sätt att hälsa
en teaterskandal, ett fiasko! Fröken
Pettersson saknar flere af de viktigaste betingelserna
för Ofelias roll, och öfriga rollinnehafvare torde
man göra den bästa tjänsten med att förbigå
med tystnad, resultatet af deras sträfvan var så
absolut hopplöst, att det må vara glömdt och
förlåtet, att de inlåtit sig på att spela Hamlet
— om de bara ville lofva att aldrig göra så
mera!
Spellistan å hufvudstadens fasta dramatiska
scener har nu under en månads tid ej
erbjudit egentlig omväxling. K. dramatiska
teatern spelar i dessa dagar den 4o:de af de 50
förutsagda föreställningarna för utsålda hus af
M:me Sans-Gëne. Publikens belåtenhet har
varit konstant, teaterdirektionens måste gå i
stigande med behållningen. Låt oss af fullaste
hjärta unna associationen denna, när den
vinnes på ett så pass välförtjänt sätt som nu,
må blott associationen ej taga illa upp, om
en och annan röst bland publiken påminner
om den gamla satsen »richesse oblige». Den
påminnelsen är nästan berättigad nu i mars
månad, i de vårliga förhoppningarnas och
teaterengagemangens månad. Man och man
emellan talas om välbetänkta steg i det allmänna
anseendets intresse. Detta gläder många men
väntar sin officiela bekräftelse för att kunna
få sin offentliga »mention».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
