Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboken. Bilaga till Ord och Bild - N:r 4, April - Litteratur. Insända böcker - På Petri stol. Af Hans Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i Årg. 1895. Bilaga till ORD OCH BILD. N:r 4. April.
LITTERATUR.
Insända böcker.
Från Alb. Bonniers förlag:
E. N. Söderberg: Strängalek. Dikter. Fris 1.50.
Från Gustaf Chelius:
Gustaf Uddgren : Balders återkomst och andra
dikter. Pris 2.50.
Från Looström & komp.:
Richert von Koch : Stats-, finans- och rättslärans
enklaste grunder. Pris 60 ore.
Från Nordin & Josephson:
Ludvig Josephson: Studier och kritiker. I. Konst
och fosterlandskärlek. Pris 1 kr. II. Eleonora
Duse och Ida Aalberg. Pris 50 öre.
Från Wahlström & Widstrand:
Oscar Wilde: Salome. Sorgespel i 1 akt.
Öfvers. af Edv. Alkman. Pris 2 kr.
Ellf.n Lundberg, född Nyblom: Lyriska
stämningar. Pris 2 kr.
Per Hallström: Purpur. Pris 3 kr.
Från Akademiska bokhandeln, Upsala:
Oscar Alin: Tal till minne af Gustaf II Adolfs
födelse. Pris 35 öre.
Från Wentzel Hagelstams förlag, Helsingfors:
Uno Lindelöf: Grunddragen af engelska språkets
ljud- och formlära. Pris Fmk. 2.50.
Från Ernst Bojesen, Köpenhamn:
En roman om förste konsuln.
På Petri stol. Historisk roman af Emile
Gebhardt, professor i Sorbonne. Sthlm 1894.
Med förlidet års Ord och bild följde som
bilaga denna roman, hvilken i utlandet blifvit
mottagen med mycket erkännande. Originalets
titel är Autour d’une tiare. Gebhardt fann
en gång under en vandring utmed Roms
murar ett i muren fäst påfligt vapen. Den
påfliga hufvudbonaden, som krönte detta vapen,
var utförd i hög relief, och i dess inre hade
en bisvärm slagit sig ned: i en Alexander
VI:s tiar samlades honung! Detta fynd har
gifvit anledning till titeln.
Viktorian och Pia uppfostras af den fromme
och mänsklige Joakim, fördrifven biskop af
Assisi. Hon är den ende lefvande släktingen
till Gregorius VII — en systers barnbarn —
han är sonen af en Gregorii oförsonlige fiende
men har i sin ungdom lofvat sin döende mor
att alltid stå på kyrkans sida. Ur den
ständiga samvaron, de gemensamma
sysselsättningarna, de gemensamma studierna, som
gälla vida mera än det, som finns att
inhämta i handskrifter, vaknar hos de unga
småningom kärleken. Den består skilsmässans
prof, och bådas händer läggas samman inför
den döende Gregorius.
De två tillhöra icke historien, men deras
lilla lefnadssaga utvecklar sig i en märklig
historisk omgifning. Boken börjar med ett
upplopp, som en af Roms ädlingar gjorde
mot den mäktige påfven, hvilken för en
natt blef hans fånge. Under fortgången af
skildringen visas oss, huru kejsar Henrik IV
i vinterkyla vandrar med bara fötter och
blottadt hufvud till Canossa. Hvad vi till sist
se i boken är Gregorius VII, som i Salerno,
med ansigtet vändt mot det håll, där Rom
ligger, uppgifver sin sista suck. Han hade
hatat orättfärdigheten och älskat
rättfärdigheten och fick därför dö i landsflykt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>