Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboken. Bilaga till Ord och Bild - N:r 5, Maj - Litteratur. Svenska statens samling af väfda tapeter. Af Karl Wåhlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i 34
dagboken.
Paul de Bucher (»mäster Påwel») äro att anse
såsom ledarne af tapetväfveriet i Sverigeunder
slutet af Gustaf Vasas regeringstid. Åtskilliga
andra namn på tapetväfvare från denna tid
äro framdragna. Genom sammanställning af
olika inventarier har förf. upprättat en
förteckning på tapeter från Gustaf Vasas
hus-gerådskammare, omfattande 38 nummer.
Till våra dagar äro bevarade 7 stycken
(hela eller fragment), tillhörande staten,
däribland dock inräknad en tapet, som genom
donation af herr C. R. Lamm framdeles
tillfaller staten. Dessa äro alla afbildade och
noggrannt beskrifna. För intet af dem kan
med säkerhet någon väfvare uppgifvas;
författaren har måst begränsa sig till
förmodanden.
Med Erik XIV:s uppstigande på tronen
börjar en glansperiod för svensk konstindustri.
Förteckningarna öfver hvad som rekvirerades
till kröningen i Upsala försätta oss i en
omgifning af vida mer yttre förfining och med
vida större anspråk på lifvet än hvad fallet
var i gamle kung Göstas dagar. Att en furste
med Eriks praktlystnad skulle med synnerlig
förkärlek omfatta tapetväfveriet, ligger i sakens
natur. Redan 1556 stod Erik i förbindelse
med den ofvannämde Nils Eskilsson. Ett
tapet-väfveri i Kalmar synes hafva blifvit grundlagdt
1558, då Erik flyttade dit, och år 1560
sysselsattes här ett arbetslag af 1 o personer, af
hvilka flertalet voro främmande väfvare. Under
det att väfverierna förut varit ambulatoriska
och flyttats från slott till slott, togo de nu
formen af mera stadigvarande verkstäder.
Visserligen indrogs verkstaden i Kalmar efter ett
par års förlopp, men såväl å Svartsjö som i
Stockholm fortgick verksamheten. Ledarne
voro i de förutnämda mäster Påwel och Nils
Eskilsson, ur hvars lif åtskilliga fakta anföras.
Förteckningen öfver tapeter från Eriks bohag
omfattar 63 nummer.
De förnämsta till våra dagar bevarade
vittnesbörden om denna tids tapetväfveri i
Sverige äro de s. k. Sveno- och Magog-tapeterna,
som förut varit föremål för en undersökning
af G. Upmark och åt hvilka Böttiger egnar
ett vidlyftigt kapitel. Dessa dyrbara
tapeter, som äro afbildade i ljustryck, äro fullt
jämförliga med de bästa samtida
Brüssel-väfnader. De hafva tillhört en svit af 5
tapeter med ämnen ur de gamla svenska
konungarnes historia enligt Olaus Magni.
Sveno-tapeten kan med tämligen stor
säkerhet tillskrifvas Nils Eskilson, enär den
fullbordades först 1569, 4 år efter Paul de
Buchers död. Däremot kan man ej bestrida
möjligheten af att denne haft någon andel i
Magog-tapeten (färdig 1566). Af en tredje
tapet, som framställde konung Gotus, finnes
blott ett litet bårdfragment, och två af dessa
tapeter äro alldeles försvunna.
Med Erik XIV är tapetväfveriets korta
blomstringstid i Sverige förbi. Johan III:s
konstintresse omfattade hufvudsakligen
arkitekturen och guldsmedskonsten, och då hans
böjelse för dessa konstarter blef honom ganska
dyr, blef så mycket mindre till öfvers för
»ta-petzeriet». De af Erik anlagda verkstäderna
upplöstes, och efter 1577 återstod af alla
guld-väfvarne blott Jören v. d. Heijde, som ännu
länge uppehöll väfnadskonstens traditioner i
vårt land. En del af tapetsamlingen
förstördes genom en eldsvåda omkring 1570. Icke
desto mindre var husgerådskammarens
tapetsamling vid Johans frånfälle ansenligt ökad;
författaren räknar den till ej mindre än 177
nummer. Till vår tid bevarade äro, utom de
förut omtalade väfnaderna, endast två
Brüssel-väfnader från 1500-talets förra hälft,
tillhörande en svit med framställningar ur konung
Hiskias historia (afbildade i ljustryck). Några
arbeten af konungens egna väfvare äro ej kända.
Under Sigismunds oroliga dagar förde
väf-nadskonsten i Sverige efter all sannolikhet en
tynande tillvaro. Under senare delen af hans
regering fanns ej mer någon guldväfvare på
ståt. Ett par af de präktigaste tapetsviterna
medförde han till Polen, men flertalet
stannade dock i Sverige.
Tack vare Karl IX:s vakna intresse för
allt hvad till landets odling hörde, uppehölls
emellertid den tynande plantan ännu under
hans regeringstid. I hans verkstäder i
Eskilstuna idkades bland annat guldväfveri, och 1 606
inkallades från utlandet några »mestersvenner»,
som skulle höja de svenska arbetarnes
yrkesskicklighet. Om de arbeten, som under denna
tid utfördes, vet man emellertid lika litet som
om omfånget och beskaffenheten af konungens
samling. I stället för tapeter började man
allt mer och mer använda enfärgade tyger till
dekorering af rum och möbler. Med Jören
v. d. Heijdens frånfälle 1614 eller 1615
upphörde för mer än ett sekel allt »guldväfveri»
i Sverige. K. W—n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
