Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboken. Bilaga till Ord och Bild - N:r 6, Juni - Musik. Operan. Konserter. Af E. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
dagboken.
Konserter.
Såsom sedvanligt då säsongen lider mot
sitt slut, var äfven i år antalet konserter under
senare delen af april och hela maj månad
särdeles stort. Af större sådana förtjäna
nämnas fjärde symfonikonserten med i
hufvudsak samma program som den närmast
föregående, Filharmoniska sällskapets konsert den
8 maj samt grefvinnan Mathilda Taubes med
anledning af hennes 2 5-års-jubileum såsom
sångerska hållna stora konsert å Musikaliska
Akademien den 14 i samma månad.
Denna konsert blef en musikalisk
högtidsstund af första rang för publiken, som till
sista plats fyllde Akademiens stora sal, och
den blef därjämte en ny triumf för den
älskvärda sångerskan, hvilkens ännu alltjämt
klangfulla och mjuka röst samt sällspordt innerliga
föredrag gjorde sig förträffligt gällande. I
salongen rådde under aftonen fullständig
entusiasm; och den rikliga skörd af blommor
och andra gåfvor, som konstnärinnan fick
mottaga, vittnade äfven den nogsamt om, hvilka
starka sympatier som ännu förena vår publik
med denna sångerska, som en gång varit en
prydnad och heder för vår kungl, sångscen.
Ödets lotter falla så’ olika, och det gifves
kanske få som äro i tillfälle att konstatera
sanningen häraf i så hög grad som konstens
barn. Medan den ene blott behöfver sträcka
ut ett fmger för att skörda guld, ära och
bifall, kan den andre sätta till ett helt lif af
arbete, sträfsamt, redbart och energiskt arbete
utan att dock någonsin hinna fram till det
mål, efter hvilket hvarje konstnär, låt vara
mer eller mindre medvetet och mer eller
mindre intensivt, ytterst sträfvar: publikens
förståelse och sympatier. Ett exempel härpå, i
många afseenden ganska betecknande, har man
i kapellmästare Halléns ställning inom vårt
samhälle. Föga erkännande har hans
verksamhet på det stora hela rönt; sällan har
hvad han gjort undgått en ej alltid rättvis
kritisk omilda, småsinta omdömen. Han har
i allmänhet haft oturen att ej blott icke vara
en persona grata, utan äfven på många håll
rent af vara persona ingrata. Inom
Filharmoniska sällskapet, stiftadt af Hallén och
diri-geradt af honom under de år, som gått sedan
dess, har man på senare tiden trott sig finna,
att publikens sympatier för sällskapet i
afsevärd mån aftagit, och man har trott sig böra
sätta detta obestridliga förhållande i nära sam-
band med dirigentens impopularitet. Detta
resonemang har man ej ansett olämpligt att
låta komma till herr Halléns öron, och följden
har blifvit, att denne ansett sig böra afsäga
sig dirigentbefattningen för framtiden. Såsom
hans efterträdare nämnes Director Musices
Hedenblad från Upsala.
Det var således antagligen sista gången
på länge, kanske för alltid, som Hallén vid
konserten den 8 maj svängde sin taktpinne
öfver sällskapets medlemmar. Konserten, vid
hvilken »Bergspredikan» ur Liszt’s
intressanta oratorium »Kristus» kom till utförande,
upptog i öfrigt en del smärre körsaker af
Grieg, Sinding m. fl. samt åtskilliga solonummer
föredragna af den tillfälligtvis från Paris
hemkomna sångerskan Märtha Petrini, hvilken
skördade lejonparten af aftonens bifall. Med
nöje åhörde man äfven en ung sångerska,
fröken Morell, hvilkens präktiga röst och
vårdade sångsätt förtjänade allt det erkännande
som gafs.
Af smärre musiktillställningar anmärker jag
fröken Hilda Liedbergs soirée i Musikaliska
akademiens orgelsal, herrar Stenhammar och
Bäcks tredje och sista musikafton, ägnad åt
Brahms, herrar Agnar Strandbergs och
Berndt Carlssons samt fröken Alma
Malmströms soaréer. Under herr Åkerbergs
ledning har Bellmanskören gifvit åtskilliga
synnerligen tilltalande konserter, hvarjämte
sångsällskapet O. D. från Upsala söndagen den
5 maj gaf stor konsert å Akademiens stora
sal. Hofkapellet medverkade men skötte
sig under herr Hedenblads ledning ej på långt
när så väl som kören, hvilken presterade
åtskilliga goda prof på kraft, finess och
ackuratess. Södermanns »Bondbröllop» mottogs
som vanligt med entusiasm; äfven Halléns
»Styrbjörn starke» väckte ganska lifligt bifall.
En kammarmusiksoaré af mindre vanlig
beskaffenhet fingo de åhöra, som den 1 o maj
på aftonen infunnit sig i
Vetenskapsakademiens hörsal. Det var de tre syskonen
Neruda, som med biträde af herr C. Nordquist
här läto höra ett kvartettspel, hvars make
man väl sällan skall finna. Programmet
upptog Beethovens härliga F-durkvartett, op. 59
n:r 1, samt Mozarts aldrig för ofta hörda
c-durkvartett tillägnad Haydn. Solo spelade
fru Norman-Neruda den storslagna Chaconnen
ur Bachs d-moll-sonat n:r 4 för violin, samt
gavotten ur Bachs violsonat n:r 6. E. L.
Stockholm. Iduns Tryckeri Aktiebolag- 189-5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
