Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboken. Bilaga till Ord och Bild - N:r 8, September - Teater. Stockholms teatrar. Af E. G. - Musik. Af M. J.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i 62
dagboken.
dessa hör afgjordt den gamle i »Fribytaren».
Det är en roll, skrifven för en gammal
skådespelare, som förlorat mycket af den verve och
rörlighet, som förut utmärkt hans spel, men
som bibehållit en älskvärd hjärtlighet och
en stor förmåga att säga vackra saker
vackert; rollens kärnpunkt är därföre att söka i
den gamle sjömannens nästan svärmiska
kärlek till hafvet och i de utomordentligt vackra
poetiska saker han har att säga därom.
Nåväl, denna sträng finnes a priori icke i herr
Hillbergs temperament, den sorterns varm och
vacker diktion har han af naturen ej, och det
föreföll mig, som om han ej nog sökte dem
för denna roll.
Och härpå hänger en stor del af styckets
framgång; handlingen är tunn och lätt anad,
den sceniska utstyrseln enkel och utan
omväxling. I Jacquemins roll hade herr
Skånberg en af sina lyckligaste aftnar, det var
både manlighet, värme och natur i hans spel
och han talar vers med ledighet. Fru
Sandell är alltid själfull och därför alltid bra på
sin plats, när ej rollen ställer några särskilda
kraf, som hon ej kan fylla, det gör
emellertid Janics roll icke. Herr Olsson lade färg
och karakter öfver sitt uppträdande, men både
tal och spel lida af ett visst stötande, nästan
puffande manér, och rimmad vers är ej denne
skådespelares lyckligaste uttrycksmedel.
Ett glädjande undantag från regeln, att i
allmänhet den rätta karakteren får sitta
emellan vid dramatiska teaterns försök på olika
fält, utgöres af det sätt hvarpå Heinrich von
Kleists enaktskomedi »Den sönderslagna krukan»
går öfver scenen. Det stycket är egentligen
endast en roll, men den rollen gifves af herr
Personne med en saft och en färg, som vinnas
endast genom träget, vaket studium, och
när jag sätter bydomaren Adam vid sidan af
Scapin och andra roller, inser jag icke, att
någon af våra nu verkande skådespelare kan
göra herr Personne första platsen stridig i
detta afseende. Det har ofta sagts om detta
stycke, att det är som om en gammal holländsk
genretafla fått lif och stigit ur sin ram,
sådan var äfven den typ herr Personne gaf med
saftig komik men .på samma gång med måtta
och »klassisk» värdighet. Den sceniska miljön
var lyckligt angifven och af smårollernas
innehafvare hade flere ryckts med i den rätta
tonen; i synnerhet var fröken Ahlanders
myndiga, bredbenta bondhustru riktigt anlagd.
Teaterns enda verkliga premièreprogram för
spelåret blef, hvad dess pièce de résistance
beträffar, af mycket kort varaktighet; endast
en lördagspremière och en söndagsseconde,
och så försvann »Lilla markisinnan» från
repertoaren, sannolikt för alltid. En
månadsskrifts teateranmälare infinner sig ej alltid på
premièren, men det får han i ett fall som
detta ångra, jag gick nu miste om det högst
ovanliga skådespelet att se Stockholmspubliken
afböja en fransk komedi af erkändt utmärkta
författare, spelad af fru Hartmann, hrr
Fredrikson, Personne m. fl. Det må hafva varit
rättvist ellet icke, så är det dock härligt att
en gång märka, att vår publik kan vilja och
tycka något.
E. G.
MUSIK.
K. Operan.
Augusti 26. Mefistofeles.
» 27. Mignon
» 29. På Sicilien. Orfevs.
» 30. Carmen.
September 1. Leonora.
» 2. Regementets dotter.
» 6. Romeo och Julia.
» 8. På Sicilien. Pajazzo.
(Canio — Cavaliere
Morello.)
» 9. Fra Diavolo.
» 10. I Marocko. Pajazzo.
» 15. Carmen. (José —
Cavaliere Morello.
» 18. Trollflöjten.
Den egentliga musiksäsongen har ännu icke
tagit sin begynnelse, men Operan har dock
åter öppnat sina portar och har under den
förflutna månaden utöfvat en liflig
verksamhet efter en, såsom synes af ofvanstående
förteckning både omväxlande och rikhaltig
repertoar, ehuru efter vanligheten denna
årstid endast bestående af gamla saker. Af alla
dessa repriser var det också först den af
Romeo och Julia, som erbjöd något större
nyhetens intresse, så till vida som fröken
Petrini, då i Julias gestalt gjorde sin rentré å
vår operascen, vid hvilken hon för öfrigt
aldrig förr varit fäst genom fast engagement.
Som gäst utförde hon emellertid redan för
tre år sedan Julias parti, som hon då för
tiden sjöng på franska, något som klädde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
