Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboken. Bilaga till Ord och Bild - N:r 10, November - Insända tidningar och tidskrifter 1895 - Vintergatan. Af Karl Wåhlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i 74
dagboken.
Kringsjået. Redaktör H. Tambs Lyche. Forlagt
af Olaf Norli. Kristiania.
Tidsskrift for Kunstindustri. 2 Række I. Udgivet
af Industriforeningen i Kjøbenhavn.
Finsk Tidskrift för vitterhet, vetenskap, konst och
politik. Utgifven af F. gustafsson och M. g.
schybergsson. Helsingfors.
Velhagen Klasings Monatshefte. Herausgegeben
von Teodor Hermann Påntenius und Paul
von szczepanski. Leipzig.
Review of reviews. Edited by W. T. Stead. Mowbray
House. London.
Le monde moderne. Revue mensuelle illustrée.
Al-BERT Quantin, Editeur. Paris.
Le Livre des Légendes. Publication mensuelle
illustrée. Directeur Jacques des Gachons. R.
Engelmann. Paris.
Vintergatan. Andra årgången af Svenska
författareföreningens årsskrift har ett mindre
antal bidrag än sin föregångare att bjuda på,
men helhetsintrycket är just i följd häraf
jämnare, och man finner bland de bidragande
de flesta af vår litteraturs representativa män.
Om den största förlust som den svenska
vitterheten på lång tid lidit erinras man icke
blott genom några efterlämnade strofer af
Viktor Rydberg, diktade sistlidne sommar, utan
äfven genom Karl Warburgs utförliga skildring
»Viktor Rydbergs lefnad». Det behöfver
knappast sägas, att del ej skulle varit möjligt
att finna någon, som kunnat i samma mån
som Warburg förena en intim, på mångårig
bekantskap med Rydberg grundad kännedom
om hans personlighet med den erfarne
litteraturhistorikerns blick på hans gärning såsom
tänkare och skald i dess inre sammanhang
och i dess relation till samtida strömningar
och förhållanden. Äfven om författaren låtit
Rydbergs personlighet träda i förgrunden och
bemödat sig om att framför allt belysa denna,
så visar han oss öfverallt sammanhanget mellan
den människa, som det var förunnadt endast
ett mindretal att lära känna, med den Viktor
Rydberg, som var för alla en kär och
förtrogen vän. Det har ej behöfts någon
konstruktion eller några hypoteser för att finna
enheten och sammanhanget dem emellan, ty
mannen och verket voro här om någonsin
ett. Monografien, som upptager icke mindre
än 93 sidor, är så lång som utrymmet
kunnat tillåta, men naturligtvis långt ifrån
uttömmande, och man motser därför med stora
förväntningar den utförligare monografi öfver
Rydberg, hvars utgifvande framdeles Warburg
bebådar.
Det är länge sedan man i svenskt tryck
såg något nytt af August Strindberg. Hans »För-
virrade sinnesintryck» — om jag minnes rätt
den första af de tre artiklar under rubriken
»Sensations détraquées», med hvilka
Strindberg förliden vinter debuterade i »Le Figaro»
såsom fransk författare omedelbart efter sin
ankomst till Paris — innehåller måhända en
del af förklaringen på hvarför man ej sedan
afhört något om hans tillämnade franska
karrier och hvarför hans produktion öfver hufvud
taget tyckes hafva alldeles afstannat (den
ypperliga skildringen »Svensk natur» i kalendern
»Svea» för 1896 är skrifven senast 1892).
De förnimmelser af ångest, nervositet och
retlighet, som här skildras, äro inga fantasier
utan en fruktansvärd verklighet, därom bär
skildringens intensitet nogsamt vittne. Sällan
har man väl sett ett sjukdomstillstånd af detta
slag beskrifvet af den lidande själf med sådan
styrka i observationen.
För utrymmets skull måste jag inskränka
mig till att framhålla blott ännu ett af
prosabidragen nämligen Per Hallströms berättelser
från Amerika, »Ett bolag». Det var en för vår
litteratur lycklig slump, som för några år sedan
förde denne unge författare öfver Atlanten.
Utan tvifvel bidrog den mängd af nya intryck,
som där trängde sig på honom, till att mogna
hans lifserfarenhet och gifva denna en
bestämd riktning, på samma gång som de
tillförde honom en mängd nytt och sällsamt
stoff. Att han genom temperament och
utveckling är mer reserverad i sina sympatier
än i sina antipatier, att han är skarpsynt i
synnerhet på lumpenhet och tarflighet i alla
deras olika förklädnader, att han söker det
sympatiska där andra ha svårt att finna det
och förblir kall inför mycket, som stämmer
de flesta sympatiskt — allt detta ha många
svårt att förlåta honom; men är väl
benägenhet för sympatier i och för sig något
att värdera så särdeles högt? I raden af
hans torrt humoristiska karaktersstudier
intager »Ett bolag» en af de förnämsta
platserna, så skarpt markerade äro drag och
minspel, så drastiska och underhållande äro hans
med säker konst karrikererade porträttstudier.
Formen, som ofta bereder Hallström
svårigheter, är här smidigt behandlad.
Öfriga prosabidrag äro med två undantag
berättelser — man finner nämligen äfven en
skildring från främmande land, »Ett besök
i en kafferby» af Jane Claine, och en
kulturhistorisk studie från 1660-talet, »Gata upp
och gata ned på Norrmalm» af F. U.
Wrangel. Berättelserna bära så välkända författare-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
