Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Drottning Kristinas sista dagar. Af C. Bildt. Med 4 bilder (Fortsättning och slut)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DROTTNING KRISTINAS SISTA DAGAR.
6 I
ment i en så förvånande grad, att det
väcker läkarnes beundran. Jag har
befallt, att man skall göra en berättelse om
allt som händt, i hvilken ni skall finna
hela historien om min sjukdom och mitt
tillfrisknande. Jag kan dock ej
undslippa en lång konvalescens, hvarunder
man låter mig iakttaga en så sträng
regel, att den mycket besvärar mig. Men
jag hoppas, att allt skall vara slut till
påsk, och att jag då helt och hållet skall
slippa läkarens färla. Läkaren bannar
mig, då han ser mig skrifva. Affären,
hvarom Brandenburgs sändebud talat med
markisen (del Monte), är en gammal
historia, som för längesedan är afslutad
till båda parternas ömsesidiga belåtenhet.
I dylika fall bör man endast svara dessa få
ord: drottningen vet hvad hon gör och
hvad hon bör göra. Detta bref vare
gemensamt för Eder och markisen. Jag
gillar för öfrigt alla de beslut Ni fattat
och allt hvad Ni kan hafva gjort i
Sverige. Jag väntar Eder med otålighet och
skall snart sända Eder tillbaka. Tviflen
ej därpå. Adieu.
Christina Alexandra.
P. S.
Jag skrifver ej till markisen, ty jag
har intet att säga honom.»
Den 2 april skref hon ännu några
rader till Olivekrantz, som hon väntade
»såsom judarne vänta Messias». Brefvet
slutade:
»Min konvalescens lider lyckligtvis
mot slutet, fast med långsamhet i följd af
den oblida väderleken, men vid Eder
ankomst hoppas jag Ni skall finna mig vid
full hälsa. Adieu.»
Samma dag skref hon ett
kondoleans-bref till hertigen af Parma med anledning
af hans broders död. Dessa rader äro
de sista man har af hennes hand.
Hennes tillfrisknande firades med
högtidliga tacksägelser i flera kyrkor.
Musikanterna af konstnärsgillet i virtuost,
hvilka i Kristina städse haft en god kund,
sjöngo den 25 mars ett Te Deum i kyrkan
S. Salvatore in Lauro, hvars protektor
Azzolini var; andra konstnärer
föranstaltade ännu ett, och den 31 mars höllo
jesuiterna på grefve d’ Aliberts tillskyndan en
praktfull tacksägelse i sin granna kyrka il
Gesü, som för tillfället smyckades med
drottningens ryktbara tapisserier. Så
säkert ansågs faran öfverstånden, att det
tillkännagafs, att Kristina, sedan hon aflagt
ett besök hos påfven och själf bevistat ett
Te Deum i Peterskyrkan, ämnade göra en
ny pilgrimsfärd till madonnan i Loreto.
Där förvarades i madonnans skattkammare
sedan hennes första besök 1655 hennes
svenska krona och spira. Huru
underligt skulle det icke kännas att nu återse
dem! Men dessa planer skulle aldrig
förverkligas.
Under drottningens sjukdom hade en
händelse inträffat, som länge ansetts
tillhöra romanens område, men som numera
tillgängliga papper återbördat åt
verkligheten. Läsaren har icke glömt den
vackra sångerskan Angelina, hvars ömma
förhållande till bildhuggaren Théodon
afbröts genom att hennes moder tvang henne
att ingå i Kristinas tjänst. Den stränga
bevakningen i Palazzo Riario lämnade
de två älskande blott tillfälle till ett par
förstulna möten, men murarne, som skilde
ungdom och kärlek åt, mäktade ej skydda
mot guld och list. En af Roms störste
fruntimmerskarlar, monsignor Vaini, en
förnäm viveur, som af prästen ej hade
annat än rocken, hade sett Angelina på
en af drottningens konserter och intagits
af hennes skönhet, och han kände vägen.
Två andra flickor af Kristinas omgifning
hade redan fallit i hans garn: den ena,
en syster till Ottavia och Portia
Giusti-niani, hade dött under omständigheter,
som kastade en skugga af skuld för
hennes bortgång på Vaini, så att han sedan
dess var illa sedd af drottningen, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
