Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Hekale. Af Per Hallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEK ALE.
Af PER HALLSTRÖM.
NAR Teseus drog ut att fånga den
maratoniske tjuren, hann han för-
__ sta dagen till Gargettus och sof
öfver natten där. Han fick honungsvin
efter aftonvarden och satt glad och såg
solen sjunka och berättade gladt för alla
sitt ärende. De höjde sina skuldror och
blickade upp på honom med stora ögon.
»Men du vet icke, hur vild och farlig
han är», sade de, »det är icke en tjur,
det är ett vidunder, otaliga har han
fördärfvat, folk och djur, han fnyser eld,
säger man, och hans blick dödar. Och
du är ensam, och hvad är det du har där?
— En klubba bara, bunden i ett långt
rep, hvart tänker du komma med den?»
Teseus lutade sig skrattande fram.
»Lyft på den», sade han, »lyft på
klubban! Ar den tung nog? Repet är så
långt för att räcka till att binda djuret
med — två hvarf om hornen och mulen,
ned efter bringan under båda frambenen,
upp bakom bogarna och en fast knut
öfver skulderbladen — räcker det? Jag
tänker icke döda honom, bara slå honom
ett lagom slag här midt i bläsen och så
snöra in honom för att taga honom med
mig till Atén. Hjälp kan jag sedan få
att draga honom vägen fram, men förr
behöfver jag ingen.» Och när de sökte
afråda honom och berättade om all den
fasa som tjuren spridt, svarade han
endast : » Desto mera skäl att få ett snart slut
på detta, godt folk», och när solen sjunkit,
gick han in och sof.
Dagen därpå hade han hunnit till
Proba-lintus, när solen stod högst, och han var
törstig och något trött af vägen, som gått
mellan kullar i stigningar och sänkningar.
Den började dock här blifva jämnare,
och på skogsliniernas vidd kunde redan
anas den stora slätten vid Maraton. Som
han såg en koja helt nära sig, steg han dit
upp och kastade sin klubba i gräset.
Där satt en gammal gumma i dörren och
spann, just så långt inne, att solljuset
snuddade förbi hennes hufvud och
händer och värmde hennes knän. Hon såg
på honom med lysande, klara ögon och
stannade sländan med fingret.
»Jag är trött, mor», sade han, »och
varm. Om du vill låta mig komma in
till dig och sitta i den tätaste skugga
du har, så gör du mig godt.»
Gumman steg genast upp och sköt
undan sin trebenta stol.
»Visst får du komma in», svarade
hon, »och bäst är väl, att du går till
bädden och hvilar mot den, där kommer
det ett drag från luckorna, om jag stänger
till dörren.
»Men om jag bara visste», sade hon
vidare, »hvad jag skall bjuda dig,
främling.»
Teseus gick förbi henne in och fram
till bädden och gladde sig åt, att den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
