Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Det femtionde häftet. Af Karl Wåhlin. Med 17 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET FEMTIONDE HÄFTET.
7 i
som förträffligt antydde tidskriftens
program och som ocksä blef det, under
hvilket den kom att gå ut i världen.
Första häftet utgafs vid jultiden. Ur
anmälan å dess omslag må här anföras:
Den tidskrift, som härmed framträder, antyder
sin uppgift redan i sin titel. Den vill med ordets
och bildens medel roa, intressera och undervisa. Med
ord afses här i synnerhet det konstnärliga ordet, med
bild den konstnärliga bilden. Tidskriften vill
återspegla utvecklingen inom vår litteratur och vår konst,
genom att söka deras medverkan, som på dessa
områden förmå det bästa. Den vill äfven belysa
forskningens framsteg i sådana fall, där dessa kunna
hafva kraf på allmän uppmärksamhet, och i det
förflutna liksom i samtiden uppsöka skilda ämnen
värda att skärskådas. I främsta rummet är allt, som
angår vårt land och vårt folk, föremål för dess
uppmärksamhet, men äfven i hvad som försiggått och
försiggår bortom våra bygder söker den uppgifter
att fylla och vill till detta ändamål begagna sig
äfven af främmande pennor.
Till genomförande af sitt program påräknar
tidskriften anslutning af våra, på olika områden mest
framstående författare och konstnärer, utan annan
inskränkning ur innehållets synpunkt än att allt hvad
som bjudes må vara af sådan beskaffenhet, att
tidskriften må vinna burskap såsom cn sund, närande och
väckande bok for familjen lika väl som för den
enskilde bildade och bildningssökande läsaren och att
mera speciela vetenskapliga undersökningar samt
diskussioner i dagens och tidens stridsfrågor ej må
förekomma.
De omdömen, som från pressens sida
fälldes om den nye rekryten i dess led,
skola icke här återgifvas — en del af
dem hafva för öfrigt varit aftryckta å
häftesomslagen. Blott det må sägas, att
det öfver all förväntan gynnsamma
mottagandet klart ådagalade, att »Ord och
bild», som talesättet lyder, »fyllt en lucka
i vår periodiska litteratur», och måhända
har känslan af detta organs behöflighet
stundom manat de välvillige anmälarne
att, med öfverskylande af alla brister,
inför allmänheten ställa detsamma i den
fördelaktigaste belysning. Allt nog,
pressens hållning lät redaktionen otvetydigt
förstå, att dess afsikter blifvit förstådda
och uppfattade med den största sympati,
— och därest icke visshet härom
vunnits, hade »Ord och bild» säkerligen
för längesedan upphört att utkomma.
Det visade sig nämligen snart, att
prenumerationen lämnade långt ifrån
tillräcklig valuta för bestridande af de
betydliga driftkostnaderna, och häri får man
söka anledningen till att äfven en sä
kapitalstark firma som dess förläggare
ansåg sig ej kunna utöfver årets slut
fortsätta utgifvandet af »Ord och bild».
Det var nu en »brännande fråga»,
huruvida »Ord och bilds» tillvaro blott
skulle utgöra en bekräftelse på satsen om
omöjligheten att kunna hålla tidskrifter
vid lif i vårt land, eller den skulle kunna
förlängas under förhoppning att
allmänheten efter närmare kännedom om
tidskriften skulle omfatta den med lifligare
intresse. För hvarje nytt försök, som
misslyckades, skulle frågans lösning bli
uppskjuten och försvårad, och det låg
därför stor vikt uppå att finna det
stöd, som för tidskriftens fortsättande
vore af nöden. Något affärsintresse kunde
icke gärna tänkas såsom motiv härtill,
ty den möjlighet till vinst, som förelåg,
var nog icke af så sannolik och lockande
art, att den uppvägde den i ögonen
fallande betydliga risken. Lyckligtvis fanns
önskan om tidskriftens fortsättande hos
ett antal af vårt lands mest framstående
män inom olika områden, och tack vare
deras välvilliga samverkan utfärdades på
hösten 1892 följande inbjudning till
bildande af ett bolag för tidskriftens
utgifvande, undertecknad af professorn,
friherre Gustaf Cederström, fil. d:r Carl
Herslozu, riksantikvarien Hans
Hildebrand’, v. häradshöfdingen G. B. A. Holm,
professor C. R. Nyblom, riksarkivarien
C. T. Odhner, professor Gustaf Retzius,
professor Viktor Rydberg, herr August
Röhss, öfverbibliotekarien, grefve Carl
Snoilsky, universitetsbibliotekarien Elof
Tegnér, intendenten Gustaf Upmark,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
