Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Det femtionde häftet. Af Karl Wåhlin. Med 17 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
KARL WÅHLIN.
deras sammanhang, förlopp och följder.
Tidningarne, som måste fyllas på några
timmar, få hålla till godo med många
bidrag af efemert intresse; af
tidskrifterna, hvilkas innehåll bestämmes veckor
och månader i förväg, kan man fordra
ett strängt och kritiskt urval. I
tidningarne söker man det sista dygnets
händelser, allt som gör buller och väcker
sensation för några timmar, men
tidskrifterna äro befriade från att sysselsätta sig
med annat än de verkligt betydelsefulla
tilldragelserna, dessa må sökas i
samtidens politik eller i dess konst och
litteratur, inom den exakta forskningens eller
den moderna teknikens områden, inför
historiens väldige eller bland
minnesmärkena af flydda kulturskeden. Allt, som
skrifves för att läsas om och bevaras
och som ej utgör en bok för sig, har
sin gifna plats i tidskriften. Utrymmet
medgifver mig icke att med exempel
belysa, hvilken roll tidskrifterna i våra
dagar spela, och för flertalet af mina
läsare behöfver jag väl icke mer än
erinra härom såsom om ett välbekant
faktum. Vid tanken på vår svenska
tidskriftslitteratur och dess ovissa öden
måste i främsta rummet tanken på
nödvändigheten af goda tidskrifter för ett
folk på vår utvecklingsgrad framträda
såsom något själfklart. Fasthåller man
endast konsekvent denna synpunkt och
riktar hela sin uppmärksamhet på sättet
för frågans lyckliga lösning, är redan
härmed en del vunnet.
Hur kom det sig att, då en ny
tidskrift skulle grundas, den fick den form,
som är välbekant för läsarne af »Ord
och bild»? Ett af de mest bestämmande
skälen var väl det, att den oillustrerade
tidskriften upprepade gånger med föga
framgång blifvit försökt i Sverige, medan
åter den illustrerade tidskriften, sådan
den framträdt öfver hela den civiliserade
världen men i sin bästa form i de
anglosaxiska landen, ännu vore i vårt land så
godt som oförsökt. Hvarje bokförläggare
vet, att han genom att utgifva ett arbete väl
illustreradt bereder det en vida större
afsättning än det eljest skulle erhållit. Med
hjälp af illustrationens mäktiga hafstång
skulle måhända tillräcklig
uppmärksamhet kunna vinnas för alstren af svenskt
författarskap. Men bilderna skulle icke
allenast hafva uppgiften att sätta
textinnehållet i kraftigare belysning, de skulle
dessutom bilda en själfständig och
likaberättigad afdelning vid sidan om texten,
och liksom denna skulle hafva till
huf-vuduppgift att lära vår bildade allmänhet
att känna verksamheten inom vårt land
på forskandets, tänkandets och
diktan-dets områden, så skulle bildafdelningens
hufvuduppgift vara att inför allmänheten
framföra ett galleri af företrädesvis den
samtida svenska konstens förnämligare
alster. Detta ansågs vara så mycket
mera af behofvet påkalladt, som vi ej
sedan medlet af sjuttiotalet haft någon
konsttidskrift i Sverige och någon utsikt
till ett snart fyllande af denna brist icke
förefanns.
Förslaget om utgifvande af en
tidskrift med ofvan sagda uppgift framlades
på sensommaren 1891 för verkställande
direktören i aktiebolaget P. A. Norstedt
& Söner, v. häradshöfding G. B. A. Holm,
och omfattades af honom med så lifligt
intresse, att jag utan uppskof fick hans
uppdrag att börja redaktionsarbetet, så
att första häftet kunde utkomma i
december samma år.
Det ej minsta bekymret var att gifva
ett lämpligt namn åt den nya
publikationen, och det hade ännu icke lyckats
mig att finna något sådant, då en af mina
vänner, amanuensen E. G. Folcker, vid
ett samtal i detta ämne föreslog ett namn,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
