Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Planetsystemets framtid. Af N. V. E. Nordenmark. Med 3 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
K. V. E. NORDENMARK.
medföra obehagliga följder för de delar
af jordklotet, som träffades af olyckan.
Man kan således jämföra den skada, som
en kometsammanstötning skulle
åstadkomma, med den, som ett större vulkaniskt
utbrott har till följd. Lyckligtvis är
sannolikheten för en dylik tilldragelse ytterst
ringa. Franske astronomen professor Arago
har beräknat, att man kan hålla 280
millioner mot ett, att jorden ej skall
förstöras genom sammanstötningen med en
komet. Det gifves tusen underligare
dödssätt, som hota oss arma
människovarelser, som äro millioner gånger sannolikare.
Kometerna äro få och världsrymden stor,
och förr skall en blind, som pä måfå
af-skjuter en kula i luften, träffa en fågel,
än en komet skall sammanstöta med
jorden.
Nej, slutet kommer nog mera lugnt,
den allmänna döden mera naturlig. Och
ehuru vi under den tidrymd, under
hvilken vi människor kunnat anställa
observationer på himmelens och jordens
mång-tusende under, en tidrymd, som dock
blott är en sekund i evighetens famn, ej
några varaktiga och större förändringar
konstaterats, kunna vi likväl med
vetenskaplig säkerhet påstå, att evigt kan ej
bli det gamla, och detta med stöd af de
naturlagar, som vi hafva sett regera både
det förflutna och det närvarande. Och
liksom geologen medels sin vetenskaps
metoder kan upprulla jordens förhistoria,
kan astronomen framställa icke blott det
förflutna utan äfven det tillkommande
tillståndet inom solsystemet.
Vi veta, att värmen liksom ljudet och
ljuset i själfva verket ej är något annat
än en rörelse, en vibration eller vågrörelse
hos materiens och världseterns smådelar.
Vi känna därför, att värme kan omsättas
i rörelse och rörelse i värme. Det var
på den vägen, genom att omsätta rörelse
i värme, genom sammandragning, som
urnebulosan, af hvilken planetsystemet
bildades, erhöll sin höga temperatur ; det
är ätven på det sättet solen kan
uppehålla sin ofantliga värmegrad, ehuru hon
samtidigt utstrålar så mycket värme i
världsrummet. Vi skola nu gä tillbaka
i tiden till den tidpunkt, då jorden
nyligen genom ringafsnörning från ursolen
uppstått och månen likaledes nyligen
af-snörts från jorden (enligt
Kaut-Lapla-ce’ska hypotesen) och skola då i korta
drag söka skildra jordens
utvecklingshistoria.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
