Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Torpet i Ekobacken. Af Juho Reijonen. Öfversättning af Karl A. Tavaststjerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TORPET I EKOBACKEN.
Af JUHO REIJONEN.
Öfversättning af KARL A. TAVASTSTJERNA.
»I \u min skapare! Ligger du inte
J där ännu, ditt kräk, och drar
dig på bädden, och jag har
redan gått tre verst af och an — till
Kulmala handelsman för att köpa kaffe!»
Det var en kvinna, som så hälsade
en lång, senig karl, i det hon steg in
genom dörren till torpet i ekobacken.
Karlen rätade pä sig litet och gäspade
men gaf icke något svar. Kvinnan
väntade knappast ett sådant, då hon utan
vidare i lugn och ro gjorde sig i ordning
att koka kaffet.
Missnöjd och med slöa drag plirade
mannen mot dörren, som hans hustru
lämnat öppen. En stark ljusflod
strömmade in, stannade, tvekade litet inför
stugans smutsighet, men började sedan
djärft tränga in i hvarje vrå. Genom de
med pärtor lappade, smutsgredelina små
fönsterrutorna trängde andra strålknippen
af ljus, och de kommo på sina ställen
de sotiga sparrarna att formligen glänsa.
Likasom förargad öfver deras tilltag sände
mannen på bädden upp mot de
glänsande ställena ett tjockt, ljusgrått
rökmoln. Det förtunnades snart igen, och
rökstrimmorna togo ihop med
ljusstrålarna till en själfsvåldig dans mellan
golfvet och sparrarna.
Mannen låg en stund och såg på,
men det började trötta honom. Han
måste skela med ögonen för att se efter
hvad det var som hans gumma så ifrigt
sysslade med.
Jo, jo ■— hon orkade stöka hon, Maja
Lisa, och uppfinningsrik var hon som en
räf. Hade hon icke nu igen fått sig ett
skålpund kaffe, fast det icke fanns en
penni i hela torpet?
Och duktig såg hon också ut. Hon
skulle kanske varit vackrare, om hon haft
en litet mindre hängande måge och
bredare panna. Och kanske skulle också
den lilla uppnäsan ha kunnat vara en
smula formligare, men sådan hon är, har
hon ändå många vackra ställen. Hakan
är välskapad och rund som ett nystan
och tänderna friska, så att de rå på den
hårdaste brödkant. Hennes ögon voro
ändå det allra bästa, så glänsande och
lifliga. Nog har jag värkligen en ganska
skaplig hustru, och äfven annars är hon
i alla afseenden en frisk arbetsmänniska,
bara hon inte vore så förfärligt begifven
på kaffe!
»Hör du Maja Lisa! Hvarför gick du
ända till Kulmala efter kaffe?»
»Och det täcks du fråga, fast du vet
att kyrkbyns handelsman inte längre tror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
