Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Giovanni il forestiere. Siciliansk berättelse. Af Rust Roest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
464
rust Koest.
visste, hvad det blef af honom. Nu
skrifver den här Cutti, att man fått reda på,
att de svarte huggit hufvud, armar och
ben af honom och stympat honom till
oigenkännelighet. Han var emellertid
sicilianare — hvad var det nu han
hette? — Gaëtano Boscio från Augusta.
Han var son till en af Garibaldis tusen.
Il forestiere tumlade tillbaka som i
yrsel. Så strök han med handen öfver
pannan. — Ett ögonblick stod han
alldeles tyst. — Därpå tog han mekaniskt
den halffärdiga stolen och räckte den
till sindacon.
— Var god och sitt, herr sindaco,
sade han. Jag har lite svindel, men det
går snart öfver.
Han vacklade och satte sig ned på
den söndriga trappan framför huset.
— Tack forestiere, men jag har inte
tid längre. Ja det är godt att veta, det
våra sicilianare varit lika tappra som de
andra. Farväl, forestiere.
—- Signor sindaco!
Han vände sig om.— Ar det något
du vill, forestiere?
— Jag är så förvirrad, att jag inte
kan tala, men det är något jag ville
säga er, herr sindaco. Får jag komma
i dag efter mässan?
— Det är söndag i dag.
— Jag vet. Men af barmhärtighet
låt mig få komma, låt mig få säga det,
jag kan inte bära på det längre. Jag
kan inte andas. Han tog sig för bröstet.
Sindacon kastade en hastig blick på
Giovanni. Inom sig tänkte han: Karlen
har blifvit förryckt. Men han sade högt:
— Jag skall vara hemma efter
mässan, du kan komma då.
Domens kor var höljdt af svarta
draperier och pelarne virade med svart;
midt i långskeppet stod en stor och
hög svartklädd katafalk, vid hvilkens fot
några florbehängda kransar lågo. Den
största med de bredaste banden var från
Adernös municipio.
På katafalken stodo inskrifter med
silfverbokstäfver. På ena sidan:
»DE STREDO
FÖR CIVILISATIONEN
FÖR DEN KATOLSKA TRON
FÖR ITALIENS ÄRA!
historien skall bevara deras namn.»
och på den motsatta sidan:
»I TROGNE!
MÅ EDRA BÖNER
I DAG ENIGT UPPSTIGA
TILL DEN BARMHÄRTIGE GUDEN!
BEDJEN OM LJUS OCH FRID
ÅT DE TAPPRE DÖDE!»
Framför katafalken på vänster hand
hade man ordnat en räcka stolar för
skolbarnen. De bekväma, stoppade
stolarne på höger sida voro reserverade för
Adernös honoratiores. Midt emot
katafalken höjde sig en estrad för sindacon
och hans båda bisittare. Nedanför
estraden hade Adernös garnisonsofficerare sina
stolar.
Dessa reserverade platser voro ännu
obesatta, men själfva kyrkan började så
småningom fyllas af allt mer växande
skaror, hela Adernös befolkning.
Oupphörligt fördes hufvudingången»
tunga läderförhänge till sidan för
inströmmande människor. Det blef allt svårare
att finna plats i den till trängsel fyllda
kyrkan. Rundt katafalken hölls passagen
klar; alla togo vägen förbi den och
beskådade den med högtidlig andakt. Det
var i allmänhet inga högtidsklädda
skaror som defilerade förbi den tomma
katafalken. En mängd tiggare i trasor,
som knappt täckte benen och bröstet,
getherdar och åsnedrifvare i starkt
doftande landsvägs- och campagna-kostymer.
Och inte en enda berde, som ej höll ett
ofantligt blått eller rödt bomullsparaply
under armen, fast dagen var strålande
klar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
