Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - En läkare. Af Ernst Beckman. Med 7 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN LÄKARE.
483
dra af stadens mångfaldiga sjukhem. Så
-— ändtligen! — nu håller den framför
»vår» port. Doktorns snabba gång
höres i förstugan, med två trappsteg i
taget kommer han uppför trappan, öppnar
utan vidare dörren och stiger raskt långt
fram i rummet. »I dag vill jag inte
höra något annat än roligt», säger han
till den, som har för vana att beklaga
sig. »Har vi varit snälla nu?» frågar
han en annan, på hvilkens motsträfviga
skuldror han lagt en tung ordination.
»Så, vi är verkligen bättre i dag», säger
han till en tredje, »tack, tack!» —
alldeles som om det stackars offret för
plågorna gjort honom en personlig tjänst,
då natten medfört lindring. Ar det
»vägningsdag» granskas också
protokollet öfver vikten — den ene är satt pä
förknappning för att bli mager, den n-a
dre gödes för att få bättre hull.
Och så går det från den ena
patienten till den andra, alltid med samma
bestämdhet, som icke lämnar rum för
motsägelse, med samma hurtiga mod,
som gjuter kraft i slappa viljor. Of.
verallt, där han gjort sitt besök, dröjer
efter honom en strimma af hoppets ljus i
sjukrummets halfdunkel.
Klockan tio på förmiddagen är denna
första rond slutad. Soliman svänger
fram för trappan till sjukhuset,
beläget på en liten höjd utanför staden.
Lätt som en yngling hoppar doktorn ut ur
droskan, medan den ännu är i ganska
stark fart, hejdar sig ett ögonblick och
sticker handen i rockfickan. Soliman vet
hvad detta betyder, han vänder sitt
mottagningsrummet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
