Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - En läkare. Af Ernst Beckman. Med 7 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
484
ERNST BECKMAN.
vackra hufvud och får sig en sockerbit
såsom erkänsla för sitt välförhållande och
sina hofvars snabbhet. Ögonblicket
därefter är doktorn försvunnen inom
sjukhusets portar.
Därinne stå operationerna, om sådana
skola göras, först på dagordningen.
Därefter följer äfven här en mottagning, som
slutar mellan half tolf och half ett. Så
vidtaga ånyo sjukbesöken bland
patienterna i staden. Först kl. två unnar sig
doktorn tid att i största hast intaga en
enkel lunch. Därefter öppnar han ånyo
dörren till sitt mottagningsrum, ånyo
strömmar mängden af hjälpsökande dit
in, ånyo ger han med samma mildt
allvarliga, hjärtevinnande bestämdhet sina
föreskrifter och söker med psykologens
aldrig tröttnande tålamod att finna
lidandets verkliga källa, så ofta
upprunnen ur inre sorger och bekymmer.
Officielt, det vill säga på dörren, är
mottagningstiden angifven till kl. 2—5 e. m.
Men officiela siffror äro, som bekant, icke
alltid tillförlitliga. Mottagningen fortgår
snart sagdt obegränsadt. Den varar till
sex, till sju, till half åtta. Middagen får
rätta sig därefter. Doktorn själf följer
rakt inte sina egna förmaningar om den
oeftergifliga plikten att vara regelbunden
i fråga om måltider.
Efter middagen tager han sig en
stunds hvila, men kort efter åtta är han
åter, nu till fots, ute på sjukbesök. Mellan
nio och tio vänder han tillbaka till
hemmet, men icke för att hvila. Framför
honom ligger på skrifbordet en hel packe
med bref. Tjugu, trettio, fyrtio bref
skola besvaras för att afgå med posten
följande dag. Också händer det, att
arbetslampan icke släckes förr än vid
två-tre-tiden på morgonen. Och så tidigt upp
dagen därpå. För honom finnes
hvarken åtta eller elfva timmars
normalarbetsdag. På detta sätt går hela veckan
utan rast eller ro, lika dag från dag, med
undantag blott för lördagseftermiddagen,
då vanligen ingen mottagning äger rum.
Icke ens söndagen får vara hvilodag.
De större operationerna måste ofta
förläggas till söndagsförmiddagen för att
doktorn skall ha mera ostörd tid till dem.
»Jag firar min gudstjänst på sjukhuset»,
lär han med ett vänligt leende ha
svarat någon, som beklagade och klandrade,
att han icke syntes i kyrkan.
Sådan är hans dagordning —
storslagen ville jag nästan kalla den, i all
dess enkelhet: ett lif i rastlöst arbete för
andra bittida och sent. Urverket, en
gån g uppdraget, går sin jämna gång
med regelbundna pendelslag från
morgon till kväll, från kväll till morgon.
Regelbundna — dock icke alltid. Den
som sömnlös kastar sig på sitt läger
hör stundom kl. tre, fyra på morgonen
det välkända bullret af doktorns droska,
som rullar öfver gatstenarna. Han har
kanske fått ett sjukbud, som midt i
natten tvingar honom flere mil ut på
landsbygden för att bistå någon fattig torpare;
eller är han på väg till
järnvägsstationen för att med det tidiga morgontåget
fara till Stockholm eller ännu längre bort,
måhända till någon af landets högst
uppsatta män, men alltid i samma ärende.
I allmänhet reser han dock icke gärna
bort på längre färder. Han vill ej lämna
sina patienter för en dag, om det icke
är alldeles nödvändigt. . .
Jättekrafter digna under en väldig
arbetsbörda, om den bäres utan afbrott.
Till och med doktor Westerlund
behöfver hvila. Men hans hvila har afgjordt
släkttycke med hvad vi andra kalla
arbete. Den är egentligen endast
omväxling i arbetet. Han afbryter för en tid
sina mottagningar i Enköping, drager
på sig sin militärläkare-uniform och
sitter snart på hästryggen vid sitt
regementes mötesplats, tidigare den bekanta
Polacksbacken utanför Upsala, senare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
