- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femte årgången. 1896 /
495

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - En läkare. Af Ernst Beckman. Med 7 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

En läkare.

495

ning är doktor Westerlund ganska
konservativ, om ock modererad af den
tolerans, som gärna följer läkarens yrke, för
hvilket det icke finnes jude eller grek,
konservativ eller liberal, utan endast de
lidandes stora parti. För att finna någon,
som genom sitt öfverlägsna anseende som
medborgare och människa skulle kunna
förena alla politiska grupper, var man
betänkt på att uppsätta honom som
kandidat. Men detta idealistiska förslag
klubbades genast till marken genom en
valmans realistiskt prosaiska anmärkning:
»Skulle vi skicka honom till riksdagen
och bort från Enköping? Tycker ni då,
att vi så väl kunna undvara 400,000
kronor om året?»

A andra sidan kan det nog med rätta
sägas, att Enköping varit mycket för
honom. »Jag skall i korthet ge er
nyckeln till Westerlunds lyckosamma lif»,
sade mig en gång en af hans äldre
vänner. »Det är att tillskrifva tre saker:
arten af hans personliga begåfning, hans
ädla maka och — Enköping.» Det sista
föreföll mig, jag nekar det ej, något
egendomligt. Men det innebär nog vid
närmare eftertanke en sanning. Endast i ett
sådant mindre samhälle kunde hans
metod ostördt utvecklas. Endast där kunde
sjukvården göras till det helas obestridda
medelpunkt. Endast där kunde allt
ordnas efter patienternas behof af vård och
stillhet samt sjukhemmen personligen
öf-vervakas. I en storstads vimmel och
buller hade allt detta varit så godt som
omöjligt.

* *

*



»Arbeit konservirt», heter det. Trots
sitt jättearbete står doktor Westerlund,

femtiosjuårig, i sin fulla mannakraft. Ännu
kan man hoppas, att det skall förunnas
oss att länge äga honom med det varma
hjärtat, brinnande af den eld, hvilken,
såsom Hwasser uttryckt det, gör
läkarens lif till »ett frivilligt och ödmjukt
framburet offer».

När hans yngsta dotter förmäldes med
Leo Tolstoi d.y., yttrade vigselförrättaren,
att de unga gingo ut i lifvet med en
dubbel välsignelse öfver sina hufvud:
lifs-verket från två fäder, lika hvarandra
däruti, att de offrade hela sitt lif åt
mänsklighetens väl. Ja, häri ligger nog till sist
den djupaste själsgrunden till doktor
Westerlunds stora framgång. Kanske
utan att han själf mycket reflekterar
däröfver, visar hans verk, att kärleken till
den lidande mänskligheten är hans
passion, hans lifs stora lidelse. Det
berättas, att konungen en gång, ifrig måhända
att öka sin insikt i konsten att regera
människor, skulle frågat honom, hur han
bar sig åt för att få alla sina många
patienter att lyda. »Ers majestät, jag
älskar dem», skulle svaret ha fallit. Om
historien icke är sann — och det lär den
ej vara — så är den väl funnen. Den
kunde varit sann.

Och denna hans kärlek föde.r
genkärlek, som ofta tager sig vackra uttryck.
En liten tolfårig flicka, för ett svårt
lidande vårdad på lasarettet i Enköping,
hade kommit så långt på bättringsvägen,
att hon en solskensdag i maj fick löfte
att bäras ut på verandan. Hennes ögon
strålade af fröjd, hon vände sitt bleka
lilla ansikte mot sköterskan och
utropade: »Å tänk, hvad doktorn skall bli
glad 1»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:41:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1896/0551.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free