Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Litteratur. Det moderna Italiens författare. Prosalitteraturen. Af Helmer Key
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET MODERNA ITALIENS FÖRFATTARE.
SIS
Men om Verga trots sin realism varit
allt för konstnärligt sträng och förnäm för
att någonsin i de bredare lagren tränga
igenom, så är däremot Edmondo de Amicis
den kanhända både utom och inom Italien
mest omtyckte af de nu lefvande italienske
skriftställarne, hvilket därför ingalunda
innebär, att han skulle vara den mest betydande.
Han är tvärtom den mest typiske
representanten för den flacka, fotografiska
realismen. Hela hans skriftställareskap står
på gränsen till journalistik men är som
sådan förvisso af glänsande yttre verkan
och därjämte till sitt innehåll af en viss
humoristisk godmodighet och ytterligt
populärt, hvilket allt förklarar hans stora rykte.
Edmondo de Amicis var från början
militär. Sin skriftställarbana begynte han
genom att i Florens redigera tidskriften
»L’Italia Militäre». Han lämnade arméen
1871 för att helt och hållet ägna sig åt
författareskap och utgaf sedan sina
berömda reseskildringar från Spanien, Holland,
Nordafrika, Turkiet, England och
Frankrike, hvilka alla i marknaden gjorde
mycken lycka.
Förklaringen till denna ligger närmast
däri, att han skickligt förstod att ställa
sig på publikens medelnivå och röra vid
vissa sentimentala strängar. Han svärmar
för det sköna, goda och sanna, för frihet
och jämnlikhet; han förstår att alltid vara
entusiastisk just för de sociala reformer,
som för tillfället hos den stora
allmänheten hafva konjunkturerna för sig. Han är
känsloliberal på gammaldags sätt, hvilket
alltid lätt vinner anklang och icke stöter
någon, då han saknar de precisa idéer,
som kunna såra, och den genomarbetade
lifsåskådning, som fordrar en ansträngning
för att blifva förstådd.
För hans skrifsätt karakteristisk är t. ex.
hans bok »Sull Oceano», som af många
anses vara hans bästa arbete. Hela ämnet
är uppfattadt journalistiskt. Han tar sin
anteckningsbok för att däri hopsamla sina
intryck. Han stiger i Genova ombord på
ångaren Galileo, som skall afgå till
Sydamerika. På båten befinna sig resande
utaf alla klasser, handelsresande,
emigranter och folk, som reser endast för sitt höga
nöje. Han upplyser oss i första kapitlet om
att han själf far med för att observera
hvad som skall komma att hända pà
öfverfarten och för att däraf göra en bok,
Ord och bild, 5:te årg.
edmondo de amicis.
hvilken redan blifvit beställd af bröderna
Treves. Det är de inflytanden, som oceanen
med sin imposanta yta och sina evigt olika
växlingar utöfvar på de resandes fysiska
och psykiska tillstånd han söker skildra.
Bokens tema är alltså att beskrifva det
mänskliga lifvet ombord och inskränkes
så mycket mer därtill, som de Amicis
har föga känsla för hafvets mäktiga
poesi. Många iakttagelser, särskildt med
hänsyn till emigranterna, äga emellertid sitt
stora intresse. Men teckningen af de
enskilda karaktererna har ofta ett alltför
mekaniskt snitt. Det är vissa yttre
tillfälligheter som han tillägger dem såsom
högst väsendtliga egenskaper och som följa
dem såsom ett slags typiska ledmotiv.
Den enögde genovesaren talar t. ex. alltid
om mat. »I dag är det makaroni, spenat
i smör, höns å la Madeira» o. s. v. Den
vackra schweiziskans man står alltid och
tittar på maskinen, och växelagenten är
beständigt i färd med att söka uppsnappa,
hvad som sägs, hvarför den går dit eller
dit, o. s. v.
Den som kanske strängast kritiserat de
Amicis i hans hemland, den framstående
napolitanske filologen Francesco d’Ovidio,
frågar sig en gång: »Hvad fattas honom
då för att vara en stor författare?» Och
han svarar: »Det fattas honom verklig
uppfinningsförmåga och en fantasi, som
är i stånd att skapa en egen poetisk värld
och gifva den inre lif.»
Efter realistiska metoder arbeta för öf-
33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
