Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Esaias Tegnér. Några drag af hans lif och personlighet. Af J. J. Albert Ehrensvärd. Med 8 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
esaias tegnér.
53I
bottenströmmen af julirevolutionen. Han
afskydde hjärtligt den heliga alliansen,
och dess ledande män — Alexander I,
Metternich och von Gentz — voro ofta
föremål för hans bitande skämt. Ur en
sådan åskådning är den bekanta dikten
>-Nyåret» framsprungen — kanske den
präktigaste satir vår litteratur äger. Men
det stora omslaget i Tegnérs lif medförde
äfven härvidlag en förändrad uppfattning.
Hans åskådning blef mörk, och den
inneboende bitterheten i hans själ vände sig
mot dåtidens liberala opposition. Men en
anboren andlig aristokrat som han var,
förblef han under dessa växlingar alltid
i grund och botten densamme, fritt
dömande, upphöjd öfver småaktiga
fördomar eller partisynpunkter och sättande
sin ära i att följa sin egen uppfattning.
Ett fritt sinne har han själf kallat för en
af lifvets sällsynta företeelser, och af hans
vänner har endast Brinkman fullt
motsvarat hans fordringar härvidlag; för en
eftervärld, som ingalunda är rikare däruppå
än hans samtid, är det endast en
rättmätig skyldighet att erkänna, att Tegnér
äfven i detta afseendet var hufvudet högre
än öfrige.
Hans förändrade politiska uppfattning
berodde äfven af andra omständigheter.
Han var en ridderlig natur, och för
honom måste de ständiga nålstygnen mot
Karl Johan, hvilken landet dock var
skyldigt så mycket, synas motbjudande; han
var en storslagen natur, och för en sådan
skulle gifvetvis jämförelsen mellan å ena
sidan den gamle konungen »i sin
kröningsdräkt af ära» och å andra sidan
den liberala oppositionen, bland hvilken
knappast fanns någon verkligt
öfverlägsen personlighet, utfalla till den förres
förmän. I själfva verket har Tegnér alltid
hyllat den personliga kraften, i detta fall
besläktad med vissa riktningar vid
sekelslutet; och häraf har äfven hans
uppfattning mer än en gång bestämts. Bland
esaias tegnér 183O. kopparstick af k. d.
forssell efter handteckning af maria röhl.
samtida statsmän har han, om än med
öppen blick för deras fel, känt sig mest
tilltalad af män som Napoleon, Karl Johan
och Georg Adlersparre, vidt skiftande
sins emellan, men alla besläktade genom
sina utpräglade härskarenaturer. Med
denna uppfattning sammanhänger hans
ingrodda hat mot »legitimitetens» princip,
sådan den af hans samtida uppfattades.
Starkare än de flesta har Tegnér
framhållit snillets och förtjänstens företräde
framför börden, om också han å andra sidan
med öppen blick tillerkänt börden för den
enskilde samma betydelse som ett stort
minne för ett folk.
Ridderlig var som sagdt hans natur
och en viss svaghet för det lysande kan
väl knappast frånkännas honom. I det
svenska folklynnet löpa två strömningar
bredvid hvarandra, en inåtriktad och en
åter med oemotståndlig dragningskraft
till allt som strålar och glänser. I vår
historias ledande män har alltid den ena
eller den andra af dessa riktningar varti
förhärskande, någon gång sammansmälta
till en högre enhet. Vid århundradets
början möta de oss i Geijer och Tegnér,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
