Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboken. Bilaga till Ord och bild - N:r 2, Februari - Teater. Stockholms teatrar. Af E. G.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IO DAGBOKEN.
TEATER.
STOCKHOLMS TEATRAR.
K. Dramatiska teatern.
Febr. i. I brist på bevis. Komedi i 3 akter af
A. W. Pinero.
> 9. Fru Inger till Östråt. Skådespel i 5
akter af Henrik Ibsen. (Fru
Hwasser-Engelbrechts matiné).
» 27. Talismanen. Sagospel på vers i 4 akter
af Ludwig Fulda. Fri öfversättning af
Daniel Fallström.
Södra teatern.
Jan. 20. Gasparone. (Repris).
Febr. 14. Gengångare. Familjedrama i 3 akter af
H. Ibsen. (Aug. Lindberg med
sällskap).
» 15. Giboyers son. Komedi i 5 akter af Emile
Augier. (Aug. Lindberg med sällskap).
» 18. Fruarna Montanbrèche. Lustspel i 5
akter af Claireville oeh Victor Bernard.
» ig. Petermanns flickor. (Repris).
Vasateatern.
Febr. 4. Fernands giftermål. Lustspel i 3 akter
af George Feydeau.
Det efterföljansvärda i ekonomiskt
afseende af »Tanquerays andra hustrus»
afgjorda succés å Vasateatern
öppnade k. dramatiska teaterns portar för herr
Pinero, af hvilken två dramer i rask följd
antagits till spelning å landets första seen;
den ena, »I brist på bevis», har, när detta
skrifves, upplefvat 6 föreställningar och
därefter, åtminstone tills vidare, försvunnit från
spellistan, den andra, »Den beryktade fru
Ebbsmith», hvilkens titelroll lär vara lämnad
åt fru Fahlman, har ännu ej skådat det
svenska rampljuset. Det hade varit att önska,
att denna för en ny utländsk författare
sällsynta ära, att under en säsong få tre
helaftonstycken uppförda i främmande land, träffat
en djupare och framför allt mera omväxlande
dramaturgisk talang än Mr Pineros. Dessa
stycken — jag talar tills vidare blott om de
redan uppförda — hafva haft stor framgång
i England; de behandla frågor, som i det
engelska samfundslifvet ofta äro brännande
och stå i sammanhang med skandalösa
processer, och de äro skrifna med en viss
förmåga hos förf. att breda tjockt på med effekt
och skarpa färger. Men det intryck at råhet
och okonstnärlighet, som jag bekände mig
hafva fått af det första stycket, jäfvades ej af
det andra. Likasom fru Håkanssons
framställning å Vasateatern gaf stycket ett snart
sagdt oberäkneligt pius i konstnärlighet, så
lyckades fru Seelig-Lundberg att med balans
och säkerhet bära sin uppgift förbi de
bråddjup af råhet och tarflighet, som lura på
bägge sidor om den smala stigen. Det var
verklig konstnärlig fart öfver hennes spel, och
den i sig själf hvarken fina eller intressanta
figuren adlades af och väckte uppmärksamhet
medels ett genomlysande, impulsivt
kvinnotemperament. Den andra kvinnorollen, Mrs
Allingham, kräfver nog alldeles andra yttre
framställningsmedel än dem, öfver hvilka fru
Sandell förfogar; jag kan bäst tänka mig henne
som en storväxt, yppig, mörklagd, passionerad
dam, med ett kyligt och behärskadt yttre
—-under hela andra akten föresväfvade mig
bilden af Olga Björkegrens Odette —, och en
sådan uppfattning skapar anspråk, med hvilka
det vore orättvist att mäta fru Sandells
framställning. Denna hade själ och intelligens
som alltid, men verkade ej öfvertygande. Herr
Skånbergs stundom, på senare tid allt mera
ofta, framträdande benägenhet för denna
sötsliskiga sentimentalitet, som trots
ögonrull-ningar och skälfningar på rösten rymmer så
litet verklig känsla, florerade ohejdadt.
Anmärkningen gäller ej i främsta hand herr
Skånberg, som, där frestelser i den vägen
ej erbjödo sig, hade många lyckliga moment.
Fröken Åhlander hade fullt ut all den
värdighet, som en svensk publik begär af en
biskopinna. Om den engelska uppfattningen
af en sådan person gör hvarken fröken
Åhlander eller hennes publik sig någon
föreställning. Den engelska lokaliteten och miljön
ingår åtminstone tillsvidare mycket mindre i
det allmänna medvetandet hos oss än den
franska eller tyska; framför allt göra vi oss
nog oriktiga och bleka begrepp om
klass-och rangskillnaden i det engelska samhället
(och märk hvilken roll denna spelar i Pineros
pjeser). Jag inbillar mig att när denna dam
gör sin entré hos den borgerliga mrs Emptage
i första akten på Comedy-Theatre i
London, gör detta ett intryck på publiken, som
om drottning Viktoria kom in i salongen,
och fullt så mycket imponerar nog icke
fröken Åhlander hos oss. — Detta skulle göra
mindre, om ej en stor del af styckets intrig
vore byggd på detta intryck.
Styckets bäst skrifna och mest
underhållande akt är afgjordt den första — fast
det är i andra akten som själfva dramat ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
