Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Dagboken. Bilaga till Ord och bild
- N:r 3, Mars
- Teater. Stockholms teatrar. Af E. G.
- Musik. Af M. J.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dagboken.
7 i
sig medverkan af ingen mindre än publikens
afgud Änne Judic, som då för första gången
spelade gammal utan att tillika spela sin egen
mormor, passar ej för fröken Rustan, hon har
för att lösa den uppgiften ingen annan resurs
än en alltid strålande apparition, en svart
atlasklädning och en tråkig predikoton. Den
som sett, huru fröken Rustan ena aftonen spelar
Lucette Gauthier i »Fernands giftermål» och
den andre Per Olssons käring, begär ej, att hon
den tredje skall lyckas fullt som M:me Mériel,
det vore åtminstone obilligt begärdt, och sedan
nu fru Lotten Dorsch, den skådespelerska,
om hvilken mer än om de flesta kan sägas
»every inch a lady», blifvit anställd vid
Vasateatern, slippa nog både fröken Rustan och
publiken dessa anspråk.
Om Pehr Staaffs kvicka komedi »Det stora
förslaget» hoppas jag få förnyad anledning att
uttala mig i nästa häfte. E. G.
-.-
MUSIK.
K. OPERAN.
Mars 2. Romeo och Julia.
» 15. Trubaduren.
» 16. Vårdrottningen. Häxfällan.
» 26. Hugenotterna.
■> 30. Iphigenia i Aulis.
KONSERTER.
» 3. Hjalmar Freys konsert.
> 5. Astri Andersens konsert.
» 7. Tredje symfonikonserten.
» 8. Frey-matiné.
» 10. Fröken Carlheim-Gyllenskölds konsert.
» u. Paul Bulss-konsert.
h 14. Fröken Torpadies konsert.
» 15. Orgel-matiné.
» 17. Aulinska kvartettens fjärde soaré.
» 20. Hugo Alfvéns soaré.
t 24. Stenhammar & Bäcks andra musikafton.
» ; i. Neruda-Smith-konsert.
*
Den förflutna månadens förnämsta
musikaliska événement är väl uppförandet af en
ny svensk opera å nationalscenen. Svenska
operor ha alltid varit sällsynta företeelser och
detta allt ifrån tredje Gustafs dagar, då
national-operan par préférence, hvartill Gustaf själf
uppgifvit ämnet, på beställning skrefs af en
tysk i den tidens deklamatoriskt dramatiska
stil, den gluckska. Det första försöket till
en svensk opera är väl Brendlers Ryno,
skrifven i förening med en hög musikälskare
(dåvarande kronprinsen, sedermera Oskar I) till
text af Bernh. v. Beskow och i midten af
1830-talet uppförd å kungl, teatern, där den
upplefde 20 föreställningar. Vida märkligare
äro dock Franz Bervalds arbeten för scenen,
af hvilka dock operetterna »Jag går i kloster»
och »Modehandlerskan» (den senare uppförd
endast en gång), hvilka på 1840-talet gåfvos
på k. teatern, nog äro af mindre intresse.
Men så är hans stora opera »Estrella da Soria»
i stället så mycket mer betydande. Detta
musikaliskt fullödiga verk, som innehåller
skönheter af första ordningen, uppfördes i maj
1862 och upplefde då fem föreställningar,
men har på de 34 år, som sedan dess
förflutit, icke aktats vardt en repris; och operan
»Drottningen af Golconda», som Berwald i
midten af 1860-talet inlämnade till k. teatern,
i hvars arkiv den förmodligen fortfarande ligger
i godt förvar, kom aldrig till uppförande.
Detta kan dock förklaras, om också icke till
fullo ursäktas, af det underhaltiga i libretton,
men texten till »Estrella» är, om också skrifven
i ett numera föråldradt manér, dock icke
sämre, än att den kan gifvas, i synnerhet
som den genialiska musiken skulle kunna
öfverskyla än större orimligheter, än som här
finnas. I synnerhet nu, då Berwalds timme
synes ha kommit och man allmänt erkänner
det stora värde, som hans kompositioner äga,
så borde Operan icke underlåta att framföra
detta storslagna verk, så mycket hellre som
den är nog lycklig att ännu ha till sitt
förfogande en sångerska, som kan icke blott
tillfredsställande utan med glans uppbära ett
bravurparti i den stora stilen. Hvem vet,
hur mycken bravur våra sångerskor äga om
t. ex. tio år, i synnerhet som sångkonsten
snart öfverallt tycks ligga i fullständig
lägervall. Detta i förbigående.
Af öfriga svenska operor påminner jag
om A. F. Lindblads treaktsopera
»Frondö-rerna» som gifvits å Operan 1835 och
1860-61 och som snart nog torde vara förtjänt af
en repris, Behrens »Lulli och Quinault» samt
om Södermans fängslande enaktare »Hin
ondes lärospån», ett verk, som aldrig borde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:41:50 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1896/0665.html
