Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboken. Bilaga till Ord och bild - N:r 5, Maj - Teater. Stockholms teatrar. Af E. G.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGBOKEN.
7 i
kommet, en och annan gruppering var
skickligt gjord och tog sig bra ut, men vid sidan
af detta verkade det myckna talandet utan
annat innehåll eller handling än den, som vi
alla kände till från Odhners svenska historia,
som en långrandig repetitionskurs af
skol-pensum. Herr Fallströms verser voro
lyckade, där några tillfällen till lyrisk flykt
erbjödo sig, såsom i solosångerna vid vaggan
och vid Margareta Leijonhufvuds hof,
hvilken sistnämda dock hade för litet
sammanhang med själfva ämnet för dagen, och i
synnerhet i sluttablåns kväde, under det att
parafraserna på blankvers af Gustafs tal till
dalkarlarne, till norrskenet och till riksens
ständer ej äro uppgifter, som företrädesvis
lämpa sig för denne diktares lynnesart.
Emellertid gjorde sluttablån med sin
stämningsfulla dekoration, sin vackra musik och sina
särdeles vackra verser, som af fru Fahlman
framsades med kraft och värdighet, ett
betydligt starkare och gynnsammare intryck än
de föregående, och så blef åtminstone slutet
godt och värdigt dagens betydelse.
K. dramatiska teaterns uppsättning af
»Dagen gryr» var omsorgsfull och visade,
att vederbörande i det afseendet ville
tillfredsställa berättigade anspråk på en
festföreställning. Den stora timme, då en skicklig
regissör i en kostymuppsättning för första
gången hos oss sätter sig den verkliga
historiska troheten som enda mål, slog visserligen
ej heller nu och kan svårligen slå, förr än
teatern får råd och lust att göra en helt och
hållet ny uppsättning öfver hela linien, nu
märktes den gamla vanliga teaterschablonen
med guldlanband och allt för bjärta färger
och tunna stoff vid sidan af ett och annat
riktigt och stiltroget plagg. Styckets enda
betydande roll blef en ny och afgjord
framgång för herr Skånberg, som här var inne
på sitt rätta fält. Herr Skånberg är
alldeles bestämdt anlagd för det större
skådespelet i kostym mycket mer än för den
borgerliga hvardagskomedien och har i vinter i »Fru
Inger», »Talismanen» och »Dagen gryr» ryckt
ett par betydande steg framåt på den bana
han bör gå. Herr Hillberg hade mycken
pondus som Biskop Brask, namnet och
dräkten förde tanken tillbaka till herr Hillbergs
mästerliga skapelse af en biroll i »Mäster
Olof». Herr Hedbergs stycke behandlar blott
en kort episod af Gustaf Vasas lefnad, en
episod som i sig själf rymmer ganska mycken
dramatisk spänning, styckets byggnad är för
resten säker och fast, karaktererna studerade
och genomförda.
Dessa goda egenskaper saknar däremot det
tredje Gustaf Vasa-programmet, Arenateaterns
»Med Sveriges allmoge». Gustafs egen figur
kommer här i skymundan, och det vi se och
höra af honom är fullständigt traditionelt, de
stora dragen af frihetshjälten och fridsfursten
utan någon personlig karakteristik.
Handlingen eller de många småhandlingarne sakna
sammanhang och afvägning, och någon
genomförd karaktersutveckling spåras ingenstädes.
Men det är lifliga folklifstaflor som upprullas
för våra blickar, det är svenskhet i tonen
utan allt för mycket fosterländska bravader,
särskildt är andra akten i och för sig sedd
mycket väl skrifven och med den alldeles
förträffliga mise-en-scène, som nu kom
stycket till del, fyllde det ganska väl sin
uppgift som folkskådespel.
K. dramatiska teaterns elevskolas
offentliga öfning gaf vid handen, att den goda
ledning, som förr spårats, ingalunda slappats,
och att de uppgifter, som föreläggas de unga
adepterna, äro sådana, som det bör vara
deras ärelystnad att en gång i framtiden få lösa.
Man kan ju fråga sig, hvartill det tjänar att söka
lära de unge, huru de skola spela Maria Stuart
och Daniel Hjort, när den stora dramatiska
litteraturen numera är fördrifven från våra
scener. Men dels är denna skola nog i
hvarje fall nödvändig, dels fostrar k.
dramatiska teatern unga förmågor blott för att låta
alla de mera lofvande gå ut öfver landet,
och bland de enskilda teaterföretagen i
landsorten hålles mången gång en bättre repertoar
än här. Af de nu framträdande eleverna
voro fröknarna Bock och Leijman samt herr
Hillberg de minst elevmässiga.
E. G.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
