Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboken. Bilaga till Ord och bild - N:r 10, Okt. - Musik. Af M. J.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 4
DAGBOKEN.
fullare grefve Almaviva, men han sjöng
särdeles vårdadt och välljudande, hvaremot hrr
Brag och Henriksson voro alltigenom
respektabla i sina partier. Af den gamla
uppsättningen kvarstodo fru Östberg, som med
vanlig fulländning sjöng grefvinnans parti, och
fröken Karlsohn, som med sin musikaliska,
klingande sång kommer åhörarne att glömma,
att hon icke längre kan ge illusion som
Cherubin, hvaremot fru Strandberg är väl
på sin plats som den gamla Marcellina.
Slutligen är att nämna, att fröken Gaston, som
sjunger Barberinas lilla parti, har en verkligt
vacker, ren och klar stämma. Det är att
förmoda, att af den klassiska repertoaren
turen härnäst kommer till Don Juan, som, om
man icke räknar d’Andrades gästspel, ej
stått på repertoaren alltsedan hr Linden,
sorglig i åminnelse, utförde titelpartiet. Både
hr Söderman och hr Forsell, antar jag, vore
möjliga som don Juan.
Hr Prévosts sorglustiga uppträdande som
Arnold i »Wilhelm Tell» förbigår jag med
tystnad — samma parti hade några aftnar förut
icke utan framgång sjungits af hr Bratbost —
däremot bör jag nämna, att fröken Frödin
fått försöka sig som Margareta-Helena, och
att fru Brag ganska framgångsrikt sjungit
Elsa, samt — last but not least — att vår
operas alltjämt ungdomlige förste tenor, hr
Ödmann, som Romeo firat 25-årsdagen af sitt
första engagement vid den seen, han under
dessa år gjort så värdefulla tjänster.
Från den nyss började konsertsäsongen är
föga att förtälja. Det stora événementet —
Grieg som konsertdirigent å operan —
tillhör icke området för denna redogörelse;
däremot bör jag omtala, att den norske
mästaren på det hjärtligaste välkomnats af
hufvudstadens publik å Aulinska kvartettens soaré,
hvars program som slutnummer upptog Griegs
kvartett. Maëstron var närvarande och blef
vid konsertens slut föremål för de
hjärtligaste ovationer. Programmet upptog i öfrigt,
utom en pietetfullt spelad Mozart-kvartett,
pianotrio i d-moll af Franz Berwald, hvars
hundraårsdag härmed firades. Frågas, om
ledaren af våra symfonikonserter ämnar följa
detta exempel och uppföra Berwalds
mästerverk, symfonien i g-moll? . D-moll-trion bär
i sina breda, något om Beethoven erinrande
melodier, i sin mästerliga utarbetning och i
hela sin värdiga och nobla hållning, som i
midtsatsen ger plats för ett djupt gripande
patos, alla spår att vara tillkommen under
mästarens bästa tid, något som också är
fallet. Utförandet var förträffligt, och särskildt
framstod hr Stenhammar, som spelade
pianostämman med fint förstående och elegant
af-slipad teknik. Till Griegs kvartett får jag
nästa gång tillfälle att återkomma.
Hr Aulin framförde å sin konsert å
operan en ny violinkonsert af egen komposition,
ett alltigenom verkningsfullt och godt arbete,
samt dessutom en konsert (i a-moll) af gamle
Sebastian Bach, hvars kompositioner
fortfarande godt stå sig i konkurrensen med en
nyare tids alster. 1 midtsatsen fanns för
öfrigt här något af verklig romantik, som
verkade egendomligt midt i den för öfrigt
snirklade stilen. Bach ägde dock intet af
barockens onatur, och ser man noga efter
under de gamla siraterna, så framlysa där
öfverallt den friska lifskraft och naiva
lefnads-glädje, som alltid utmärkt konstens
söndagsbarn. — Hr Aulins parafras öfver melodier
ur »Mästersångarne» ville däremot ej rätt
behaga mig, den saknade enhet. Själfva
melodierna åhördes dock med förtjusning och
väckte längtan att få återhöra det geniala
verket i dess helhet. Biträde lämnades af fru
Möller, som med talang utförde seen ur Gætz’
opera »Hårdt mot hårdt» samt tvä
förträffliga sånger till text ur Runebergs »Idyll och
epigram» af Wilh. Stenhammar. Att
framhålla är här särskildt det fint ciselerade
or-kesterackompagnementet. Hofkapellet biträdde
under hr Nordqvist med Berwalds nobla
»Minnen från norska fjällen».
Äfven fröken Hulting applåderades å sin
konsert för sin välljudande sång, som visade,
att hon under sina studier för Delle Sedie i
Paris gjort framsteg. Af de biträdande väckte
här en ung violinist, hr Kjellström,
uppmärksamhet.
Af. J.
Stockholm, Iduns Tryckeri Aktiebolag, 1896.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
