Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboken. Bilaga till Ord och bild - N:r 11, Nov. - Litteratur. Insända böcker - Mathilda Malling: Eremitageidyllen. Af Hj. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 Årg. 1896.
Bilaga till ORD OCH BILD.
N:r 11, Nov.
LITTERATUR.
INSÄNDA BÖCKER.
Från Albert Bonniers förlag:
Nils ERDMANN: Esaias Tegnér. En porträttstudie.
Häft. i och 2 à 50 öre.
Alfred Jensen: Slavia. Kulturbilder från Wolga
till Donau. Häft. 1—4 à 75 öre.
Från Gustaf Chelius:
Theodore Child: Skönhetsträngtan. Öfvers, från
engelskan af Eugene Draghi. Pris 2 kr.
Från C. E. Fritzes k. hofbokhandel (i distr.):
Meddelanden från Nerikes fornminnesförening. Utg.
genom sekreteraren. Pris 2.50.
MATHILDA MALLING:
EREMITAGEIDYLLEN.
Stockholm, Albert Bonnier.
Fru Malling älskar att fylla sina böcker
med klangen af stora namn. Napoleon I
har en tid varit hennes favoritfigur; hon har
nu vändt sin håg mot Rousseau. Det är
likväl den skillnaden mellan dessa båda, att man
gent emot Napoleon gör en god gärning med
att romantisera honom, ty han behöfver det
verkligen; hvad däremot Rousseau beträffar,
har han som bekant i tillräcklig grad
romantiserat sig själf och gjort det med mästarehand.
Jag använder här icke ordet romantisera i
någon nedsättande betydelse utan i den allra
bästa. Då man läser denna underbara nionde
bok af Rousseaus Confessions, i hvilken den
store enslingen berättar om sin för honom så
ödesdigra kärlek till M:e d’Houdetot, den
kärlek, som han själf kallade sin första och som
i alla händelser blef hans sista, som
inspirerade La nouvelle Heloise och som i hans
erinring alltid blef stående som gränsmärket
mellan hans lifs sommar och dess stormiga
höst — har man icke då hela tiden starkt och
afgjordt intrycket af en roman, en glänsande
och gripande roman, och af att slumpens lek
här blifvit väl icke förvanskad men ordnad
af en stor diktares fantasi? Och är det icke
en litet underlig idé af en modern
författarinna att på grundvalen af detta stoff, redan
så utförligt behandladt icke blott i Les
Confessions, utan äfven i M:e d’Epinays memoarer
och i en mängd litteraturhistoriska arbeten,
vilja bygga en ny roman — att vilja
romantisera romanen! Man väntar då af en sådan
bok, att den skall gifva oss något, som den
berömda källskriften icke förmår skänka —
eljes vore den ju meningslös —, men hvari
kan detta nya bestå? Det vore för mycket
begärdt af fru Malling, att hon skulle fylla
luckorna i Rousseaus minne; det kan alltså
icke vara något som har afseende på
handlingens psykologiska tråd. 1 det hänseendet
afklipper författarinnan för öfrigt redan med
förordet alla förväntningar: hon har icke haft
för afsikt att psykologiskt kommentera sitt
stoff. Icke heller är det troligt, att hon i
skildringens poetiska kraft och i lidelsens glöd
ämnar söka slå Rousseau ur brädet. Hvad är
det då, detta nya, som skall vara bokens
raison d’étre?
Det är accessoarerna.
Man vet hur summariskt det adertonde
århundradets berättarkonst gick till väga i allt
hvad som rörde accessoarer: om handlingen
t. ex. försiggick under Ludvig XIII, så lät
man helt enkelt läsaren gissa sig till att
möblerna också voro style Louis XIII och brydde
sig icke om att närmare beskrifva dem. Icke
heller på landskapet slösade man många ord.
Hvad nu särskildt naturskildringen beträffar,
brot ju Rousseau som bekant med
traditionen och öppnade en ny æra; möblerna
däremot lämnade han i sitt värde. Denna brist
fyller fru Malling. I en liflig och ofta verk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
