Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Från Runebergs värld. Af Werner Söderhjelm. Med 14 bilder - I - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN RUNEBERGS VÄRLD. I 7
-i
5
ande har lyfts och fördjupats, och när
han lämnar hufvudstaden, följd af
beklagande och missmodig saknad, står hans
karakter liksom hans världsåskådning
färdiggestaltad. Snillets öfverlägsenhet
och helhetens stora lugn äro bådas
kännemärken. Och djupt rotad i sitt hjärta
bär han en oändligt varm, man kan säga
hänförd kärlek till sitt land och en fast
öfvertygelse om att dess folk, hvilket han
känner sig innerligt tillhöra, har makt
att skapa sig en framtid själft.
Hans litterära utveckling hade på
samma sätt stadgats, efter det den i
ungdomen kastats hit och dit mellan olika
inflytelser. De första kommo från
Choræus, hvilkens visor hans moder sjungit
och hvilkens familjärt-satiriska dikter han
efterapade — för att visa, att han kunde
göra lika goda! Under skoltiden
sjunger han Bellman, kan utantill alla
Fredmans Epistlar och de flesta af sångerna;
då grundlägges ock hans beundran för
Franzén. Ett häfte till största delen
otryckta ungdomsdikter af Runeberg,
hvilket förvaras bland hans handskrifter,
är en intressant profkarta på de
förebilder, mellan hvilka han famlat. Där
finnas, jämte Choræus, Franzén och
Bellman (en skolvisa på melodien af Balen
pä Gröna Lund) den antika epopéen
representerad, vidare de svenska
akademikerna —• Runeberg hade tidigt läst
Kellgren och Leopold — samt fosforismen
från Atterbom ända ned till finnen
Sjöström. Vid universitetet läser han icke
blott andra svenska skalder, framför alla
Tegnér och Lidner, hvilken senare en
tid utgjorde hans lifligaste förtjusning
— den förre var det, som kändt, aldrig
— men äfven utländsk litteratur. När han
i Helsingfors börjar skrifva sitt
Morgonblad, känner han den svenska
litteraturen lika väl, som hans åsikt om den är
stadgad. För honom existera redan då
under hela dess utveckling endast tre
kroksnäs.
»värkligt originela och poetiska naturer»,
nämligen de »oefterhärmliga genierna
x-Franzén och Bellman samt fru Lenngren.
Senare kommer Almqvist till och tager
småningom försteget framför alla.
Runeberg är färdig att »tillerkänna honom
första rummet bland Sveriges skalder från
alla tidehvarf», han beundrar hos honom
det, som han satte högst i poesi, den
stränga konstnärsblicken, lifvet, rörelsen,
karakteren, klarheten i hans teckning och
vidare »det eteriskt fina och svärmande
i hans bilder af idéer och känslor». Och
denna beundran bibehöll han, trots allt,
till sin död.
För sin egen diktning och sin estetik
hade han redan i gärning, om icke i ord,
förkunnat den grundsats, som han
mycket senare uttrycker i två brefrader,
hvilka kunde sättas som motto på hela hans
lifsverk:
Hela min håg är for det enkla och
klara, och allt som stöter på svammel
och öfvergrepp är mig motbjudande.
II.
Hvad Runeberg blef för Borgå lilla
samhälle, inses af sig själft. Men har
man vistats på denna ort, så har man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
