Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Örnarne på ljungen. Af Paul Rosenius. Med 3 bilder af Bruno Liljefors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖRNARNE PÅ LJUNGEN.
Af PAUL ROSENIUS.
Med 3 bilder af BRUNO LILJEFORS.
Utanför Kämpinge och Stora
Hammars byar bytes den skånska
bygden i vildmark, som i en
långdragen landtunga, mellan Öresund och
Östersjön, bär ut till Skanör och
Falsterbo. Den blir till ödemark och sand,
och folket därute i de ensliga ljunghusen
fä gräfva djupt efter jord för sina
morötter.
Sedan femtio år har man planterat
tall i närheten af södra stranden. Den
har vuxit i trots af hafsvindarne och i
trots af brand, som stundom anlagts af
»släbo»- folket.
Detta är »ljungen» — »vipornas och
fårbetets ljung» under ljuflig vår och
sommar, hararnes och rådjurens i
fridlysta och i upprörda tider och
flyttfåglarnes från den dag, då klockljungens
skära kalkar börja brynas af augustiso-
len, till den ruskiga novemberdag, då det
sista förbrända bladet faller från
porsbusken. Den tiden är ljungen ett
äfventyrs-land.
I oktober och de första dagarne af
november draga örnarne öfver ljungen.
Gud allena vet hvarifrån de komma, från
hvilka obevandrade berg och ödeskogar.
Men någonstädes långt borta i nordost
månde de hafva sina hem, ty därifrån
blåsa vindarne, med hvilka de komma till
ljungen.
När de komma glidande under
senhöstens blåblå himmel och blifva varse
vildmarken, så sakta de farten och sänka
sig långsamt mot jorden.
Inunder dem är det brunviolett af
ljungens vissna blommor och disigt grönt
af tallskogen, det är rödt och gult som
eldflammor mellan skogspartierna af por-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
