Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Musikvettenskapen. Af Erik Hedberg. Med en bild af författaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
musikvettenskapen.
27i
hon mä, så hä var lite så där på
sön-dasvis, måvetta. A vi had’et rittit
trif-samt å behaglit i hemsamheten. Bäst
som ja’ sått danne å kvintilerka, så geck
dören opp å Matts Ersson kom
insla-sandes te oss. Här var storfolk rittit
kanhända som kom, för han brydd säg
håle om, att gölfve’ var nyskura’, han.
Inte gitta’n törk’ åf säg, eller hof åf säg
på nå vis han nå, utan han dundra’ säg
i väg in han, dyngu å besvärlin, som
han kom utifrån rängenväder å elände.
Ja’ vardt rittit jussom lite ängslin, ja’,
hur hä skull gå, må vetta, men mor hon
sa då guskelof ingenting. Så slog’en säg
ner. A så skull han fäll säg’ nånting,
måvetta. — Du har ungarne liksom på
dansvis, sa’ han. Ja, har ja’ så, sa ja’
å sått å småknäffte på fioln. Jaaa, sa’n,
du har fäll hä du, sir ja’, sa’n — å så
sputta’ den safviln ut heli snussnufva’
midt på mors nyskura’ gölf. Hä klack
te innerst i mäg alldelens obegriplit, men
te gu’s evesta lycka va då mor inna i
kammarn. Sen han had äflas å sputta
å fått truten alldelens rittit tom å ledin
igen, så geck’an fram te min snuspul å
tog säg en redin ny snufva han. Så tog
han säg en te på köpe’ — å så sen så
såg han ut alldelens som alltihop var
som hä skull’ så vara. — Hä va en
hän-din maschin.
Så geck’an fram å tebakars öfver
gölfve’ å känd’ säg fäll duktin å belåtin,
måvetta. Te sist så sa’n: Ska vi byt’
klockur, Anders, sa’n, ja’ skul ljust unna
däg å få nåt rittit bra en enda gång, sa’
den fatti uschlingen. Neej, sa’ ja’, hä
tränger mäg int om, sa’ ja’, för ja’ höll
mäg jussom för go te ge mäg i skäll
män, men nog had ja’ ett bra nog
för-giftit svar i ordning te ge’n allti — bara
ja’ had vela’. — Ja men, sa’n om en
stunn, jag skull’ unna däg te få ett rittit
fint spilinderur, sa’n. Ja’ låssas som ja’
int had hört’en, måvetta, å svara’n int
nånting, utan så börja’ ja’ på å fingra å
spela på fioln igen.
Matts vardt fäll lite missbetänkt,
förstår ja’, för han sått å såg lite
tvärhåg-sen ut ett tågomen så fråga’n: Har du
nån kunskap, Anders, så du har nån
vet-tenskap i musik, sa’n, så du har lärt däg,
så du kan spela ätter noter, sa’n. Neej,
sa ja’, som sanningen var, hä kan ja’
inte, sa ja’. Neej, ja’ kan just förstå hä,
mena’ Matts å vardt lite rakare i ryggen.
Kan du hä du dä, fråga’ ja’. Han svara’
mäg inte, utan bara titta’ på mäg å såg
så innerlit förnärma’ å så djäklit stram
ut, så jag vardt rakt åf smått skamsen.
Så sått han en lång stunn, mens ja’
spela’. Hva han fundra’ på, had’ ja’ inte
rittit klart för mäg då, men ätteråt så
förstog ja’, att han sått å fundra’ öfver
noter å tocke där. Hur han fundra’ å
fundra’, så kom han fäll te å bland’ ihop
notfundrationerna mä barnenas hanses
skolbetygsböcker, kan ja’ förstå — ja’
har räkna’ ut’et på hä vise’. For te sist
så sa’n: Hör du Anders, sa’n, du ska
slut’ opp å spela, tells du får en bätter
fiol, sa’n, för de där hä ä då bara ideli
slärf te fiol, sa’n. Ja’ ska tal’ om för däg,
Anders, att nog håle har ja’ spela’ fiol i
min dar, må du tro allti’, sa’n, men ta
mä faen ja’ skull’ ha våla mäg spela på
tocke där, sa’n — å så peka han sta sä
stort mä sitt lorti’ finger. Ja’ spela’
aldri andra gånger än når ja’ had’ en
rit-tin fiol, sa’n, å då skull’ ja’ te på köpe
ha’n rittit högt ställd — i noterna, sir
du, sa’n. Ja’ spela’ ta mä sjutusande
allri nån gång, om inte ja’ hade’n ställd
ändå opp i — — AB, sa’n. Ja, hä
förstås, nån gång kund’ hä fäll hända, att
ja’ kun’ dra ett sträktag i CB mä, sa’n.
Töcken ä’ han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
