Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Systrar. Af Jane Gernandt-Claine. Till ***
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SYSTRAR.
Af JANE GERNANDT-CLAINE.
Till %*.
DET finns ett gammalt franskt
ordspråk, som ni utan tvifvel
känner till, mademoiselle, och som
säger: ’Le coeur n’a point de rides’.
Slår det er icke, hur sannt det är och
hur väl det passar in på mig? Ju äldre
vi bli, ju mindre vänta vi oss af
verkligheten, och hvad hindrar oss då att
behålla våra bländverk?
Vi talade senast — ty man kan tala
med er — om de illusioner, som
öfver-lefva åren, och ni sporde med ett leende,
hvars lilla elakhet väl icke var ämnad
att helt och hållet undgå mig, hur jag
tänker mig min utvalda . . .
Ingenting är lättare än att besvara
denna fråga:
Som ett kosmos, en värld. Hon
skall veta och förstå all längtan. Allt
lidandes och all lyckas möjlighet skall
bo i henne, Och jag skall höra hennes
väsen som en musik emellan mig och
lifvet.
Detta hvad mitt ideal beträffar, men
jag tillbakavisar med bestämdhet edert
påstående, att jag skulle vara orättvis
mot kvinnan öfver hufvud taget och
särskildt mot fransyskan. Hvad kunde jag
väl ha emot henne? Hon är allt —
eller nästan allt — dufvohamn och
tigerhjärta, smidig som en orm och listigare
än alla djur på jorden, full af eld och
försåtlighet, kvitter och vindilar,
pärl-skum och spe. Hon är omtänksam och
beräknande och kan plötsligt ösa med
fulla händer och råga minuten som vore
den ett lif. Hon skulle vara i stånd att
bringa en ärkeängel på fall och hålla
efter Belzebub för att försöka sig på det
motsatta. Hon är trogen till döden eller
trolös af nyck, och hennes obeständighet
är godhjärtad eller grym med samma
lätthet. Hon är spröd och stark, svag
och hjältemodig, förbarmande och elak
— det kvickast elaka som finns till. Häxa
och barmhärtig syster, sundt förnuft och
tillbedjansvärd dårskap — allt eller
nästan allt. Sök blott icke den blåa
blomman! De veta intet om drömmen. De
ha inga diktande själar.
»Och de diktande själarne», hör jag
er invända, »hvar finner man dem?»
Jag svarar: Gå öfver Rhen, gå till
Goethes landsmaninnor. Eller snarare:
Gå till norden. Där växa underliga sena
blomster, svala näckrosor, som andas
dröm.
Ack — ert leende . . . Jag ser er
icke, men när man språkar med er, gäller
det att taga sig till vara, och nu sitter
ni där och undrar, hvarför jag icke sökt
upp någon af dem.
Det vill jag sägaer: Jag söker aldrig.
Det borde heta: »Söken och I skolen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
