Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Om det danska konstindustrimuseet. Af Pietro Krohn. Översättning från författarens manuskript. Med 3 bilder - Resignation. Berättelse af Jacob Hilditch. Öfversättning från norskan af B. M. Med 2 teckningar af Dörnberger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5°5
frisk luft och ljus i dem, så att ny konst
och vackert handtverksarbete må kunna
få den plats de förtjäna.
På en minnessten i Köpenhamn läsas
de tre betydelsefulla orden: Inåt, framåt,
uppåt. Jag önskar, att de måtte tjäna
som motto för den danska
konstindustrien, att denna inåt måtte stå i nära
förbund med den jordmån, som fostrat
den, så att den blifver icke utmanande
storartad och prålande, utan behaglig
och intim, som det passar för vår
danska natur, att den må gå framåt på nya
vägar med nya medel utan att se
tillbaka på allt det gamla, antik, renässans
eller rococo, och att den må kläda vårt
dagliga hem och dess förnödenheter i
konstens fagra dräkt och därigenom
föra lifvet uppåt, göra det rikare på glädje
och betydelsefullare. Kan vårt lilla
museum bidraga härtill, har det ej
grundats förgäfves.
RESIGNATION.
Berättelse af JACOB HILDITCH.
Öfversättning från norskan af B. M.
Med 2 teckningar af dörnberger.
DU ä’ ju rakt förryckt, Karsten; jag
känner inte igen dig i kväll. Du
har vatt i sta’n se’n midda’n, och ändå
sätter du dig och tjurar i en vrå.»
Karsten Steinkroken förblef sittande
orörlig med hufvudet i händerna och
stirrade rakt fram. Då och då spottade
han på golfvet och suckade: »Hå hå,
ja ja», och så vaggade han så underligt
med hufvudet.
»Sitt inte så där tvär på sofifbänken
dänna, du Karsten», bad Maren, hans
hustru, »jag blir rent förskrämder. Har du
ställt till något spektakel i sta’n, eller
hur är det?»
»Ah. herre Gud, Maren», jämrade sig
Karsten, »jag har ställt till så galet för
mig hela mitt lif, och nu är det så illa
dant, för jag är säker på, att vår Herre
inte hjälper mig, om jag ber honom.
»Vår Herre?»
»Ja, vår Herre, ja. Jag sa’ vår Herre,
Maren, för det är bara han, som kan hjälpa
•—• bara han.»
»Kors, jag blir rent vettskrämder.
Hvad i allan da’r har du nu gjort för
galet? Har du slagits med polisen
-eller du har väl inte rakt åf stulit?«
Karsten satt fortfarande framåtböjd
på soft bänken och vaggade hufvudet i
händerna. »Nej, nej, Maren, det är inte
på det viset; jag har inte gjort något
galet, men bara vår Herre ville hjälpa
mig till slut för den här endaste gången,
åh, så mycken treflighet vi då skulle ha,
Ane Maren!»
»Jag förstår mig inte på dig, Karsten.»
Hon satt med förklädet för ansiktet och
grät, hon också.
»Ah nej, Maren, det är inte så godt
att förstå heller. Men jag har då i all
min tid varit ett stort svin — och du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
