Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Resignation. Berättelse af Jacob Hilditch. Öfversättning från norskan af B. M. Med 2 teckningar af Dörnberger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
resignation. so/
Hela fyra lotter och grundad förhoppning
på vår Herres hjälp; det borde väl
något kunna uträtta.
Följande eftermiddag sändes så Ane
Maren express till staden för att höra
efter, när dragningen skulle äga rum, och
för att ytterligare köpa tvenne lotter.
Det var nu en gång så eget här i
världen, att kvinnfolken oftast voro de som
hade tur med sig.
Ane Maren kom tillbaka på kvällen
och pratade oafbrutet om speldosan. Nu
hade hon både sett och hört den, och
det visste hon då, att vackrare låt hade
hon aldrig förr hört, och till på köpet
var den så behändig, att det minsta barn
kunde sköta den. Bara nu också vår
Herre ville hjälpa dem att vinna; redan
om två da’r skulle dragningen äga rum.
* *
Dragningsdagen var inne, och
bönhuset var fylldt af afvaktande människor.
Karsten Steinkroken och hans hustru Ane
Maren hade i sista stunden försäkrat sig
om ytterligare tvenne lotter, och nu stodo
de längst bort i klungan och väntade på
att få höra utgången. Karsten stod med
mössan i handen och kallsvettades;
bakom honom stod Ane Maren på tå och
med händerna på hans skuldra, medan
hennes ögon uppmärksamt följde
skolläraren och de båda poliskonstaplarne, som
just nu kommo ut från det angränsande
rummet för att läsa upp namnen på de
lycklige.
Skolläraren stod med listan i handen
och läste: »Första vinsten, ett ur i etui,
tillföll n:r 326 snickaremästaren Pedersen,
andra vinsten, en länstol, tillföll n:r 287
organisten Evensen, tredje vinsten, en
broderad kakelugnsskärm, tillföll n:r 127
köpmannen Danielsen, fjärde vinsten, en
speldosa, tillföll n:r 418 kontorschefen
Bredesen —–—
Mera hörde icke Karsten Steinkroken,
han hukade sig ned, tog Ane Maren i
handen och drog henne med sig till
utgången utan att säga ett ord. Först vid
dörren stannade han: »Hvad säger du
om ’et, Ane Maren?»
»Ja, men Karsten, kanske att det
finnes två speldosor, vi få höra på en
stund till.»
De stannade vid dörren och hörde
hela uppläsningen till slut: lampor,
dockor, ljusstakar o. s. v., men någon
annan speldosa nämndes icke. För att vara
riktigt säker på sin sak gick Karsten
bort till skolläraren och frågade honom,
hvem som hade vunnit speldosan.
Skolläraren smålog och såg efter på
listan: fjärde vinsten, en speldosa, tillföll
n:r 418, kontorschefen Bredesen.
»Ja, jag hade åtta nummer jag»,
stammade Karsten Steinkroken med gråten
i halsen; därpå tog han Ane Maren i
handen och rusade hemåt.
Men då de kommit utanför bönhuset,
släppte han hennes hand och började gå
framför henne med de långa armarne
hängande rätt ner och hufvudet nedsjunket
samt utan att säga ett enda ord.
Hemma i stugan satte han sig på
soff-bänken, dolde hufvudet i händerna och
stirrade framför sig. Då han hörde Ane
Maren repa eld på en tändsticka, bad
han genast: »Tänd inte något ljus här,
hva’ fasingen har vi te’ lysa etter!»
Ane Maren hade en känsla af att
denna afton var den tyngsta, som de
upplefvat på flere år.
Men då Karsten förblef sittande borta
på soffbänken och bara stirrade framför
sig utan ett ord och utan att fråga efter
hvarken mat eller snugga, tyckte hon att
hon borde säga ett par ord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
