Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Resignation. Berättelse af Jacob Hilditch. Öfversättning från norskan af B. M. Med 2 teckningar af Dörnberger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S 8
jacob hilditch.
»Ja, Gud gifve, det ville gä så
innerligen godt och väl», svarade hon, »men
gå du för säkerhets skull i morgon och
ta’ ett par nummer till, det kan då i alla
fall inte skada.»
Redan tidigt följande morgon stod
Karsten Steinkroken vid bönhusets dörr;
han ville kosta på sig på nytt en tio-
öring i entré och två tioöringar till
lotter på speldosan.
Bönhusets dörr var ännu stängd, och
han gick därför och dref fram och
tillbaka på gatan; en stund satt han på en
trappa, men då gick tiden ännu
långsammare. Han fick hålla sig i närheten,
till dess det kom folk, menade han,
ty passade han inte på, kunde alla
lotterna bli utsålda, och då stod han där.
Han gick fram och tillbaka i öfver
en timmes tid, därpå gick han in i
närmaste hus och frågade sig för. —
Bazaren skulle icke öppnas förr än på
eftermiddagen klockan 5.
Han gick åter ut och såg på
kyrktornsklockan. Uret visade endast nio,
alltså åtta timmar att vänta.
Han dref omkring i staden hela
dagen, törstig och svulten; det gällde bara
att hålla ut och icke förstöra de trettio
örena.
Litet före fem stod han åter framför
bönhusets dörr, och så snart dörren
öppnades, lade han sin tioöring på bordet
och smet in.
Han stod vid lotteribordet, som
dosan stod på, redan innan den unga
damen intagit sin plats. Med allvarsam
röst begärde han två lotter på speldosan
och såg noga efter, att den unga damen
skref in hans namn i boken, därpå
stannade han en god stund och betraktade
speldosan där den stod, tyst och utan
att väcka uppseende: »Herre Gud, om
han kunde få taga den med sig hem till
Steinkroken!»
På kvällen sutto han och Ane
Maren och pratade tillsammans om
speldosan. De kommo öfver ens om, att i
regel skulle den ha sin plats borta på
dragkistan — så vida inte Karsten gjorde en
hylla åt den mellan fönstren — men
nälden spelade, skulle den stå midt på
bordet. Och Karsten somnade om aftonen
med stärkta förhoppningar om speldosan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
