Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Var det rätt? — Var det orätt? Af Ralph Iron (Olive Schreiner). Öfversatt för »Ord och bild» af A. v. Z.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAR DET RÄTT? — VAR DET ORÄTT?
Af RALPH IRON.
(olive schreiner).
Öfversatt för »Ord och bild» af A. v. Z.
N kvinna saft vid sitt skrifbord i
—i hörnet af ett rum; bakom henne
_V flammade en brasa muntert.
En tjänsteflicka kom in och räckte
henne ett kort.
»Säg, att jag är sysselsatt och ej
kan taga emot någon nu. Jag måste
ha den här artikeln färdig till klockan två.»
Tjänsteflickan kom tillbaka. Den
besökande sade, att hon ej skulle
uppehålla henne mer än ett par ögonblick;
hon måste nödvändigt få träffa henne.
Kvinnan reste sig från sin plats vid
skrif bordet. »Säg åt pojken, som väntar
på manuskript, att det dröjer en stund.
Bed damen stiga in.»
En ung kvinna i sidenklädning och
med en fotsid kappa kom in i rummet.
Hon var lång och smärt med blondt
hår.
»Jag visste, att ni skulle låta mig få
träffa er. Jag måste tala med er.»
Kvinnan sköt fram en stol till brasan
åt sin gäst. »Får jag lossa på er kappa?
– det är varmt här inne.»
»Jag har längtat så efter att få träffa
er och tala med er. Ni är den enda
människa i världen, som kan hjälpa mig!
Jag vet, att ni är så högsint och
ädelmodig och god mot andra kvinnor!»
Hon satte sig ner. Hennes stora blå
ögon voro fulla af tårar; hon började
frånvarande att draga af sig sina små
handskar.
»Ni känner herr —» (hon nämnde
namnet på en författare): »Jag vet, att
ni ofta träffar samman med honom under
ert arbete. Jag vill be er göra något
för mig!»
Kvinnan, som stod på mattan framför
kakelugnen, såg ner på henne.
»Jag skulle inte kunna berätta det
för min far eller min mor eller för någon
annan; men jag kan berätta det för er,
fastän jag känner er så litet. — Förra
sommaren kom han och hälsade på oss
och stannade en månad. Jag var mycket
tillsammans med honom, Jag vet inte,
om han tyckte om mig; jag vet, att han
tyckte om att höra mig sjunga, och vi
brukade rida tillsammans — jag tyckte
mer om honom än om någon man, jag
någonsin har sett. O, det är inte sant,
det vet ni, att en kvinna endast kan
hålla af en man, då han håller af henne;
och kanske trodde jag, att han höll af
mig en smula. Sedan vi kommit
tillbaka till staden, ha vi bjudit honom till
oss, men han har aldrig kommit.
Kanske folk har sagt honom någonting om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
