- Project Runeberg -  Ord och Bild / Sjette årgången. 1897 /
555

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Vilse. Af Ernst Didring

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VILSE.

Af ERNST DIDRING.

n^en dagslånga novembergryningen
bör-jade luta mot kväll.

Kring Tarraluoppals islagda yta smögo
sig fjällens skuggor liksom rädda för att
våga sig ut på det snöhöljda flaket, som
hvitt som svepning låg öfver den frusna
sjön. Kring fjälltopparne hängde ännu
ett svagt återsken af dagsljuset, men bakom
allt stod himlen kall och mörk i en ton
af mattslipadt grönt glas, och dimman
gled ljudlöst nedför branterna som ett
stort, grått spöke.

I skydd af lapp vistet vid sjökanten
satt vargen och plirade med ögonen.
Alltefter dagen skymde, vidgade han
sina gula pupiller, och när skuggorna
från fjällen ändtligen vågade sig ut på
isen och togo allt i sin famn af mörker,
öppnade han sitt hungriga gap, krafsade
på lappvistets stockverk och skällde
ynkligt genom natten.

Och skallet gick ut i den mörka
tystnaden, och den ensamma låten svarade
i fjällen midt öfver sjön och kom tillbaka
fördubblad i antal, så den blef till ett
långt, hemskt hånskratt.

Och när hånskrattet dött bort,
hördes ur mörkret ett skrapande, varligt
som en råttas hasande med en
pappersbit, och skrapandet växte och blef
till ett smällande, och genom mörkret
kommo fem skidlöpare utför fjället ned
mot lappvistet.

En efter en åkte de i en lång rad,,
och när den förste af dem böjde af om
sista bergsknallen och satte kurs mot
det svarta huset vid sjökanten, smet
vargen i väg bort genom natten som en pil.

Den först anlände skidåkaren stötte
stafven i snön bredvid lappvistet, snörde
af sig skidorna och slängde sin tunga
konte ned framför sig. De följande
männen gjorde likadant, och snart stodo de
alla fem omkring vistet med
skidstaf-varne nedstuckna i snön.

För två dagar tillbaka hade fyra af
dem kommit till Kvikkjokk, fyra finnar
som skulle öfver till Sulitelma, alla med
kontar på ryggen och knifvar vid sidan.
I Kvikkjokk hade de tagit Per Jakob till
vägvisare, och nu hade de fem man
högt ändtligen nått Tarraluoppal. Ert

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:42:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1897/0615.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free