Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboken. Bilaga till Ord och bild - N:r 5, Maj - Musik. Af M. J. - Teater. Stockholms teatrar. Af E. G.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
sjöng ganska betänkligt falskt, något som
tyder på, att hans röstmedel redan sett sina
bästa dagar; hans Tonio i Pajazzo var nu som
förr öfverlägset väl karakteriserad, hans Carl
V i Ernani däremot endast en konventionel
operatigur. Slutligen ha vi fått Figaros
bröllop i rococo-sceneri, med hvilken särdeles
vackra föreställning hr Elmblad gjort sin
egentliga debut som regissör. Hr Nordqvist
dirigerade och lät oss höra Mozarts sköna
musik i en pietet- och stilfull tolkning. Af de upp-
trädande var fru Östberg en i sång som spel
stilfull grefvinna, fröken Karlsohn sjöng
Susanna musikaliskt som vanligt, fru Linden var
en förförisk Cherubin, hr Forsell en förtjänstfull
men, egendomligt nog, trots rococokostymen
mustachbeprydd Almaviva, hr C. Lejdström
en lofvande Figaro o. s v. Det hela hade
stil och karakter, och man kan inte annat än
tillönska många af de gamla repertoaroperorna
en dylik pånyttfödelse. M. J.
TEATER.
STOCKHOLMS TEATRAR.
K. Dramatiska teatern.
Mars 29. Gyllene Eva. Lustspel på vers i ; akter
af Franz von Schönthan och Franz
Koppel Ellfeld.
Vasateatern.
April 10. Fröken Falköga. Lustspel i 3 akter af
Franz von Schönthan och Franz
Kop-^ pel-Ellfeld.
Maj 24, Sköldpaddan. Lustspel i ; akter af Léon
Gandillot.
A ‡
Vårsäsongen i Stockholms teatervärld har
varit utomordentligt litet gifvande.
Premiererna hafva varit få, någon sådan af verklig
betydelse finnes knappt att anteckna. K.
dramatiska teatern och Vasateatern upptogo
ungefär samtidigt hvar sin komedi af den
dramatiska hofleverantörs-firman Franz von
Schönthan och Franz Koppel-Ellfeld. Intetdera
stycket är ett mästerverk, sträfvan att få
tidsfärg är forcerad och tröttsam och bägges
handling ganska utdragen. »Gyllene Eva»
hade företrädet så till vida som ett par
scener rymde verklig poesi, hvilken fick ett
vackert uttryck i vackra verser, men hvad som
hos »Fröken Falköga» skulle vara poesi, det var
för sentimentalt, hvad som skulle vara esprit
det var ren klumpighet. Bägge styckena
voro uppsatta med stor omsorg, i synnerhet
voro Vasateaterns interiörer och kostymer
från vårt århundrades morgon af en utmärkt
effekt, men äfven k. dramatiska teaterns
1400-tals bilder voro präktiga och färgrika, det
enda som i realismens namn skulle kunna
anmärkas var att alla dräkter sågo så full-
komligt nya ut. Med spelet var man på
ingendera hållet lika lycklig. Fru Hoving
hade förträffliga moment i titelrollen men hade
enligt min förmening missuppfattat vissa sidor
i rollen i synnerhet i första akten. Hon bör
vara mera komisk, mera burlesk, den första
scenen bör ej göras i den nästan svärmiska
ton, fru Hoving där använder, då ett
återsken af den kejserliga festens glans hvilar
på Evas fagra anlete. Hennes berättelse om
festen och om den utmärkelse, hon där
erfarit, bör göras så att vi skratta ät den
fåfänga, myndiga frun, som kommer hem och
skroderar om att kejsaren kysst henne pä
pannan. Det är bara ett litet drag, men ett
bland flere, där jag saknade det saftiga,
burleska uttryck, som jag vet att fru Hoving kan
gifva åt sitt spel, om hon vill afstå från att
vara för fin och spela förnäm. Herr
Personne hade ingen lycklig afton som grefve
Zeck, han var allt för bråkig och använde
ett öfverdrifvet spelsätt, som påminde 0111
Malvolio och om rollen i »Romantik», men
som här saknade sitt berättigande. Herr
Personne tyckes här falla för den frestelsen
att af hvarje ny roll söka göra något
enastående roligt och lustigt, detta tåla klena roller i
klena stycken ej vid, men alla roller fara väl
på att spelas bra, och det är vackert så! Herr
Bäckström och fröken Åhlander voro lustiga
i sina konventionela uppgifter, och herr
Johansson sade sina verser vackert och väl,
men han blir aldrig värmd, det är alltid en
deklamator, aldrig en verklig jeune premier.
1 Vasateaterns »Fröken Falköga» stodo
herrarne främst bland de spelande. Herr
Eliasons gamla hofråd med den bugande gången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
