Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - En åttioåring. Af Werner Söderhjelm. Med 5 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
WERNER SÖDERHJELM.
Den patriotiska känslan har väckts hos
en, som säger, att han »är en åtta års
gosse, som har läst Fältskärn.s berättelser
och älskar vårt fosterland och undrar
om jag kunde få ert porträtt och något
annat från Finland. Och jag undrar huru
de ha det i Finland. Och jag älskar
grefve Bertelsköld. Och min adress är
Herr. . . Och jag bor i Östergötland.
Adjö, skrif snart!» Också en annan ber
om ett porträtt »eftersom era sagor
tjusat mig». Andra åter vilja läsa mera
af Z. T. Så skrifver en liten gosse:
»Snälla Zakarias! Tack för alla de roliga
berättelser som ni har diktat. Därför
beder jag eder att dikta en liten vers åt
mig, helst vill jag hafva den diktad om
krig, men om Herr Zakarias det icke
vill, så är jag lika glad att få en diktad
annan. Ty jag har hört att flere af mina
skolkamrater har skrifvit till herr
Zakarias. Och jag beder dig att om ni har
tid att skrifva tillbaka till mig.» En nio
års flicka — som vid det här laget är
en trettio års dam — skrifver: »Snälla
Topelius! Var så snäll och skrif snart en
bok till. Men den får inte kosta mer än
2 kronor, för jag fick allt 3 af farmor
på min födelsedag, men en vill jag ha
till något annat. . . Topelius tycker nog
att jag skrifver fasligt fult när jag är så
gammal och alltid blir slutet värst. Adjö.»
Hos en liten sjuåring har läsningen af
sagorna väckt lusten att bli författare,
»men pappa säger att jag skall lära mig
stafva först». Och han slutar lika
entusiastiskt som intimt: »Min Zack, min rare
Zack. Jag kallar farbror Zack.» En
liten finsk gosse hoppar öfver alla
komplimanger för författarskapet och bjuder
Z. T. direkt till sig: »Min Snälla
Farbror Toppeli us Zakarias. — Jag har så
ledsamt efter min Snälla Toppelius. Du
skulle komma någon gång till oss och
hälsa på oss vi bo på vesra kyrkogatan
vi komma nog till stasjonen emot dig,
du skal se efter två gossar, som hafva
stjärnor i mössan, du skulle skrifva en
berättelsebok åt mig . . . helsningar uta
min mama och uta min papa och uta
min broder och helsningar uta min Syster
och uta kaljohan Sandelin .. . J. A. S.
6 år den 7 mars.»
Jag vet icke om de lärdaste
utläggningar af Topelii betydelse såsom
författare för barn bragt för honom större
tillfredsställelse än dessa barnens egna
vittnesbörd.
Under dagens ljusa timmar ägnas
alltid någon tid åt läsning af tidningar —
Hufvudstadsbladet och Svenska
Dagbladet — och nyutkommen litteratur.
Topelius är lika intresserad som trots någon
af alla viktiga frågor, hvilka behandlas
i den dagliga pressen, kanske mest dock
af sådana, som röra allmänt mänskliga
spörsmål. Hans familj har omtalat, att
han på tvenne nätter efter det tidningarna
berättat om nödropen, som man trodde
härröra från Andrée, icke fick sofva en
blund. Fantasien var satt i för stark
rörelse. — Den massa af litteratur, som
författare och förläggare sända till
Björkudden, kan naturligtvis icke vänta att i
sin helhet blifva genomgången. Men
större och viktigare arbeten läser dock
Topelius alltid själf, och han kan bli lika
intresserad af dem som den
ungdomligaste läsare. Åtskilliga förmiddagar
till-bragtes öfver Heidenstams »Karolinerna»,
och på kvällarna diskuterades det lästa:
men ingen fick referera eller börja tala
om någon berättelse, som skalden ännu
själf icke kommit till. Boken gjorde på
honom ett djupt intryck, och så fort han
slutat den, satte han sig ner och skref
ett långt bref till dess författare.
Hvila från de andliga
sysselsättningarna söker skalden främst i umgänget
med naturen. Hvarje dag vandrar han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
